Just nu går det en brittisk dokumentär på tv4 om kvinnor som tar hand om dockor, som om de vore riktiga bebisar.
Dockorna specialbeställs efter eget önskemål från USA, och kvinnorna åker dit och hämtar dem.
Jag har sett en sida där man kunde beställa dockorna, som kostade ett antal tusen. De är fantastiskt välgjorda och ser verkligen ut som riktiga bebisar. Men...ha dem i barnvagn ute bland folk? Byta blöjor på dem? Köpa mängder av bebiskläder till dem? Behandla dem som riktiga bebisar? Bli upprörd för att maken inte minns en speciell situation då han höll dockan (eh, förlåt bebisen)?
Det känns lite som att kvinnorna har en del personliga problem att arbeta med. Helt normalt kan jag inte tycka att det är faktiskt. Den besatthet kvinnorna uppvisar tyder på att de har helt andra problem som de behöver ta itu med istället för att gå upp fullständigt i dockorna.
Fine, samla på dockorna, det är helt ok, men behandla dem som en bebis...nja, inte för mig tack!
Pussen & Kramen
/Ango
/Ango
2 kommentarer:
Usch, nästan lite otäckt, tycker jag. Eftersom dockan aldrig växer upp och blir mer och mer självständig och därefter flyttar hemifrån - hur gör man då efter några år?! Packar ner sin "bebis" i en kartong på vinden?! Det funkade när man var ett barn - men som vuxen?! Usch!
Ja, precis. Hur gör man? Ska man fortsätta leka bebis med dem när man sitter med rullator på hemmet? Packar man ner dem? Älskar dem som bebis ena dagen, och ser dem som bara en sak dagen efter?
Nä, jag förstår inte. Jag ser bara att de själva ha emotionella problem de behöver ta itu med (beteendevetaren talar ;)).
Kram
/Ango
Skicka en kommentar