Idga var det dags för ultraljud och läkarbesök. Jag visste inte om de skulle göra ett vanligt ultraljud eller ett vaginalt ultraljud, så jag chansade på att det kunde bli ett vanligt, och såg därför till att inte kissa på 2 timmar före besöket.
Åkte ganska tidigt hemifrån och kom till läkaren en halvtimme tidigt. Under den halvtimme jag fick sitta i väntrummet hann jag bli väldigt nervös.
Kom in till läkaren och fick lägga mig på britsen. Han skulle försöka med ett vanligt ultraljud, och ganska direkt hittade han en liten böna. Jag minns inte ens om jag andades. Jag tittade och tittade på skärmen, men kunde inte se något pickande hjärta. Jag bara väntade på att han skulle säga att det inte såg så bra ut, men så säger han; "Ja, där var det en liten rackare, och ett hjärta som slår har den också". Då började jag nog att andas!
Han mätte den och skulle slå i sin bok för att se vilken vecka det motsvarade. Jag hade berättat innan att det rådde oenigheter kring vilken vecka jag var i och det var därför jag var där på besök. Enligt sista mens skulle jag vara i v 10+2 idag. Enligt mina (och graviditetsuträknaren på Kanalen), så skulle jag vara i v 8+0 idag. Läkaren sa att några 10 veckor har jag inte gått, men däremot så stämmer storleken med 7+6 eller 8+0. Precis som jag trodde alltså!
Vi pratade också om kommande snitt, att det kommer att bli komplicerat och att det innebär risker för mig. De kommer att vara 2 operatörer från start den här gången.
Vi pratade också fosterdiagnostik. Han sa att jag verkade så väl informerad om det, så det fanns inte så mycket han kunde säga för att få mig att välja det ena eller det andra. Det var helt och hållet ett personligt ställningstagande, och jag känner att jag nog vägt över till ett "Nej". Jag hoppar över det! Maken är inne på samma linje.
Sterilisering diskuterade vi också. Jag ska senare skriva på papper för detta, och så görs det när de ändå har mig öppen vid snittet. Ett snittplaneringssamtal kommer jag att bli kallad till när jag är i v 32 ungefär.
När jag lämnade sjukhuset kände jag mig gladare och mer tillfreds än jag gjort på länge! Just idag ska jag glädjas och njuta av det nya liv som gror i mig!
Pussen & Kramen
/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Det här är underverket Joel, som hade väldigt bråttom till världen! Han föddes igår, 23 november 2010, i v 32+0. Han skulle egentligen vänt... -
Det är så kul att gå på promenad med Victor. Allt är spännande. Lycka är att få se Arbetsfordon in action.
4 kommentarer:
Åh, vad mysigt!!! Vad glad jag blir!
Ang receptet. Jag har det bara med C:s ord än - tänkte bearbeta det lite innan jag gör ett inlägg av det. Men, så här skriver hon:
200 gr 70% choklad
200 gr smör
4 ägg
3 dl socker
0,5 dl vetemjöl
- Krossa chokladen. Jag brukar krossa den i förpackningen och sedan hälla ner den i en bunke.
- Smält smöret och häll över chokladen. Smöret ska smälta chokladen. Vispa till dess att det blir en slät, blank smet.
- I med äggen först och sedan socker, vispa hela tiden. Sikta ner mjölet så att det inte blir klumpar.
- Grädda i 20 min (200 grader) i en form som är ca 23-24 cm i diameter. Jag brukar ha den inne i 22 min, men det kan ju skilja sig mellan ugnar.
Trevlig bakning!
Jag satt och tänkte på det. När blir BF då? Slutet av januari? Med snitt i mitten av, eller?
Mamma J:
Bf, än så länge (och det ändras väl inte radikalt på rutin-UL), är 20 januari. Kan tänka mig att snittet läggs 2-2½ vecka tidigare (med Victor fick jag tid för snitt exakt 2 veckor innan bf), så någon gång runt Tovas födelsedag blir det nog ;).
Tack för receptet. Är tveksam till om jag gör kladdkakan idag. Jag har fått total avsmak för mörk choklad, så det vände sig i magen bara av att läsa receptet, tyvärr. Ska spara receptet och göra det när jag har kontroll över min kropp igen, för mörk choklad ÄR gott egentligen.
Åh... GRATTIS!!!! Vad roligt för er!!! Och spännande!!! Hoppas att du inte ska må illa hela graviditeten utan att det släpper snart! Och att du slipper andra besvär och bara kan njuta av graviditeten!!!!!
Skicka en kommentar