I Paulinas klass går det en kille som har allvarliga problem. Vad jag vet har han ingen diagnos och står heller inte under en utredning för sådan. Jag tror personligen inte att han har någon diagnos, utan har bara disciplinära problem och föräldrar som aldrig gör annat än ler och rycker på axlarna.
Den här killen har alltid varit ett problem. Inte sällan blir det våldsamheter när han är i närheten. Igår hade han vridit huvudet på en tjej i klassen samt klöst henne i ansiktet så det hade blivit rejäla märken.
Paulina fick armen uppböjd på ryggen av honom en gång på ett kalas. Hon sa att hon trodde att armen skulle gå av (hon hade ont i flera dagar efteråt). Föräldrarna reagerar med ett "Oj, då, men han menade inget illa". Det är skitsamma om han menar något illa eller inte, han GÖR illa och det är inte acceptabelt. Jag känner att det har blivit så mycket att det för min del har blivit nog. Även läraren har efterlyst extra resurser till klassrummet för att den här killen är som han är, och alla andra 19 barn i klassen blir lidande för att det ska trippas på tå runt den här killen.
Hur är det tänkt att han ska kunna bli en funktionell vuxen i samhället när han inte får hjälp, stöd och ramar redan nu? Att han får det i skolan räcker inte. Det är otroligt viktigt att han får det hemifrån.
Jag har kommit till det läget att om han gör något våldsamt mot Paulina igen så kommer jag göra en polisanmälan. Det låter fruktansvärt hårt, han är ju ändå bara 9 år, men det är kanske ända sättet att öppna ögonen på föräldrarna och att få stöd från sociala myndigheter. Det är inte meningen att barn ska vara rädda på sin arbetsplats. Det är inte meningen att de ska bli misshandlade av en unge, eller ens behöva fundera på att risken finns att de kan bli det! Det är så tragiskt att det är som det är!
Pussen & Kramen
/Ango
3 kommentarer:
Om inget annat hjälper så tycker jag att du gör helt och hållet rätt som gör en polisanmälan. De anser ju att deras son skall få "härja fritt" och då är det nog dags att visa att samhället inte tycker likadant som de...
Ja, vi måste reagera när det finns de som inte förstår att barn behöver gränser och ramar för vad som är tillåtet. Jag antar att det har gjorts försök att få grabben i rätt beteende mönster men sist och slutligen så måste ju föräldrarna vara medvetna om problemet och göra något. Polisanmäl om inget annat hjälper, för alla barns och pojkens egen skull! Starkt av dig!
Kram Sussi
Jag blir så ledsen när jag tänker på det där. Jag vet att det är många osm har det tufft hemma och att regler fattas, likaså omsorg, kärlek och närhet. Jag har full förståelse för din reaktion. Absolut.
Men jag önskar att det var föräldrarna man kunde dra i örat och läxa upp, för det är ofta där problemen ligger.
Skicka en kommentar