måndag 1 mars 2010

Lite snack i sängen


innan det är dags att sova.

3 kommentarer:

Barbro sa...

Vilken liten goding han har hunnit bli, lille Axel.
Förstår att han är familjens kelgris.

Så du har börjat twittra. Det har jag inte gett mig in på än.
Vad tycker du om det?

Kristina "Kia Svanberg" sa...

Ramlade in här från alltförföräldrar. :) Ser att du nyligen blivit snittade för 4:e gången. Själv har jag blivit snittat 3 gånger och fött vanligt 1 gång. Just nu vill vi inte ha fler barn, men någon gång framöver kanske. Dock oroar jag mej för ett fjärde snitt! Hur gick de för dej?
Kram//Kia

Ango sa...

Skogstrollet:
Jag började twittra någon gång förra året. I början skrev jag flera gånger varje dag, men nu glömmer jag oftast bort att jag har Twitter ;). Brukar mest kika in och läsa de jag följer på Twitter.
Ja, Axel han har knubbat på sig nu. Han gick ju ner så vansinnigt mycket i vikt de första två veckorna, men det har han tagit igen nu.
Storasyskonen skulle helst ta hand om Axel hela tiden, om de fick ;).

Kia:
Välkommen hit!
Mitt tredje snitt var en komplicerad historia och läkaren sa redan då att jag helst inte skulle genomgå fler snitt. Detta var 2004, och vi hade inga som helst planer på fler barn.
I våras blev jag helt oplanerat gravid. Jag visste ju redan från början att snittet skulle bli komplicerat även denna gång, så jag förberedde min barnmorska redan från början så hon kunde tipsa mig om vad jag skulle ta upp med förlossningsläkaren vid snittsamtalet.
Snittet blev väldigt, väldigt komplicerat och de var 3 läkare som opererade. De hade väldiga problem att komma ner till livmodern, och ännu större problem att komma in i livmodern. De fick inte ens in handen i livmodern, utan fick använda en Kiwiklocka för att ta hut honom. De skulle sterilisera mig också, men hade svårt att lokalisera äggledarna pga all ärrvävnad i buken.
Efter snittet var jag blåsvart hela vägen under naveln ner till blygdbenet och även ute på höger sida av magen, pga allt slitande och dragande. Jag har aldrig haft speciellt ont efter mina snitt, till den här gången. Visserligen itnte värre än att jag, som vanligt, klarade mig på Alvedon och Ibumetin. Däremot fick jag äta smärtstillande längre tid (1 vecka) mot de 2 dagar jag annars behövt göra det.
Den ena av de opererande läkarna hade 25 års erfarenhet av kejsarsnitt och han sa att det var ett av de svårare snitten han varit med på, och om han hade fått bestämma så hade jag aldrig fått gå igenom detta, pga de stora riskena jag tog. Hårda ord, men de speglar hur snittet var ;).
Enligt honom så jobbar man på att få igenom att alla ska veta att man inte rekommenderar fler än 2 kejsarsnitt!
Nu är jag ju steriliserad, för jag skulle aldrig våga chansa med ett barn och ett snitt till!

Populära inlägg