Igår var det regnigt och skittrist väder. Vi hade tänkt åka iväg på en utflykt, men det fick bli en tur till Örebro och lek- och buslandet där. Barnen såg självklart väldigt mycket fram emot att få åka dit och leka.
När vi kom dit blev Paulina först ganska besviken. Hon hade inte alls roligt, och ville åka hem efter en halvtimme... Efter en timma kom hon igång och sprang iväg själv och lekte, medan Victor och Simone lekte och klättrade så de var alldeles svettiga.
Efter tre timmar var det dags att packa ihop och åka hem. Det verkade faktiskt som om det var jag som var tröttast av alla efter lekstunden (trots att jag inte lekte).
Just det...Jag "hittade" en jätteledsen liten kille (3 år typ) i en klätterställning. Paulina hjälpte till att ta ner honom och jag gick runt med honom för att hitta hans föräldrar. Efter en stund hittade vi hans mamma. Jag förklarade att han hade varit ledsen i klätterställningen eftersom han inte kunde se sina föräldrar. Mamman skrattade bara , tog killen och gick. Fan, vad svårt det är att säga tack! Det ordet verkar vara på väg att försvinna ur vårt språk. Jaja, lillkillen blev lycklig och det är det enda viktiga!
Pussen & Kramen/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Hade ett underbart mjukt och härligt garn som jag inte visste riktigt vad jag skulle göra med. Så kom en granne med en stickbilaga som fanns... -
Jag har en knöl på min vänstra underarm som jag har haft i flera år. Jag har aldrig funderat på om den kan vara farlig, utan bara utgått frå...
-
Har roat mig med att virka bokmärken de senaste kvällarna. Här är några av dem som är gjorda. Det är små monster, eller monsterspermier som ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar