En underbar tanke slog mig

När jag upptäckte att jag var gravid förra våren, var det lite som en spark i magen. Jag hade ju tagit tag i min vikt och det gick riktigt bra. Jag trivdes utmärkt med mitt liv och såg fram emot att bli klar med min utbildning och få börja jobba. Graviditetsbeskedet gjorde mig oerhört förvirrad! Jag var såklart glad, även om det var oplanerat. Det fanns aldrig några funderingar på vilket beslut jag skulle fatta, då det bara finns en väg att gå för mig.
Så kom Axel och i och med det kejsarsnittet, steriliserades jag. Efter 4 kejsarsnitt klarar inte min kropp av fler graviditeter eller kejsarsnitt så för mig fanns det bara ett alternativ (då jag inte klarar av hormonpreparat speciellt bra) och det var just sterilisering. De första månaderna efteråt kände jag en liten sorg. Det var så definitivt slut på graviditeter och bebisar nu. Inte för att jag egentligen ville ha fler barn...eller jo, det fanns ju en längtan efter fler, fast ändå inte (svårt att förklara för det var en så förvirrad känsla).
Axel har nu blivit 6 månader och det är nu den största bebislängtan har kommit med de andra barnen, men imorse kände jag att jag är FÄRDIG! Jag vill inte ha fler barn. Jag är så otroligt nöjd med de jag har nu. Jag vill verkligen inte börja om med fler bebisar. Idag kom känslan av att jag är så glad att jag är steriliserad nu, så det inte kan bli några fler överraskningar i form av graviditeter!
Vilken fantastiskt härlig känsla!

Pussen & Kramen/Ango