Lithells fabriksförsäljning Sköllersta och handla lite. Vi körde fel först vilket gjorde att vi kom fram 5 minuter efter att de stängde. Typiskt!
tisdag 30 juni 2009
Vi skulle besöka
Lithells fabriksförsäljning Sköllersta och handla lite. Vi körde fel först vilket gjorde att vi kom fram 5 minuter efter att de stängde. Typiskt!
måndag 29 juni 2009
Är det semester
så är det, och då blir kvällsnöjet därefter. Allsång med Lotta på Liseberg är det som står till buds just nu.
söndag 28 juni 2009
lördag 27 juni 2009
torsdag 25 juni 2009
Ny programledare
Läste på Aftonbladets hemsida att Paolo Roberto har tackat ja till programledarrollen i nästa Robinson! Vad roligt! Jag tror han kommer att bli en toppenbra programledare för det programmet. Linda Isacsson har varit bra, men jag ser hellre henne i Bonde söker fru (som jag visserligen inte tittar på) eller ett annat program där hon spelar en större roll för tittarna än vad hon fick göra i Robinson. Paolo Roberto har en helt annan personlighet som jag tror gör sig mycket bättre som programledare i Robinson.
Vad tycker du?
Pussen & Kramen
/Ango
Vad tycker du?
Pussen & Kramen
/Ango
God morgon, god morgon!
Jag vet att jag är dålig på att uppdatera, men blogglustan har försvunnit lite. Jag borde uppdatera min bok- och filmblogg också. Jag har några böcker och ett par filmer som ska läggas in, men dethar jag visst ingen ork med...
Jag har börjat blogga "kommersiellt ideellt" (får man väl kalla det, eftersom jag inte tjänar något på det, utan gör det för att det är roligt). Jag fick en förfrågan för ett par veckor sedan om jag ville börja blogga på en nystartad sajt som heter glutenfriatorget.se, en sajt för alla med celiaki och för dem som vill veta mera om celiaki av olika slag. Eftersom Simone har det, så bloggar jag som anhörig/förälder. Jag tillfrågades också som jag ville skriva ett reportage, vilket jag också har gjort och finns att läsa under "Glutenintoleranta berättar".
Sommaren har kommit med buller och bång, tack för det! Solen skiner och det är härligt varmt ute, så vad gör jag då? Jo, häckar i soffan såklart! Tröttheten hade blivit bättre, men värmen gör att den kommer tillbaka igen...liksom illmåendet som blir värre av värmen. Tur att barnen är stora nog att roa sig själva.
Victor cyklar fortfarande omkring som en galning, och njuter av sin nyvunna frihet på två hjul. Både nu och då kommer han och säger: "Titta mamma, jag kan cykla utan stödhjul". Han har nog inte fattat det själv ännu, gulleplutten!
På lördag ska vi åka på loppis. Mina svärföräldrar säljer på loppis varje helg, och nu frågade Paulina om inte vi också kunde göra det. Visst, sa vi det kan vi göra. Barnen får rensa bland sina saker och plocka ut sånt de vill sälja.
Är ni i närheten av Snebro (Södertälje) på lördag mellan kl 10 och 16 kan ni kika förbi (det är många som säljer när det är så fint väder)!
Idag är det sista dagen på Öppna förskolan för den här sommaren. Simone ska gå dit, inte Paulina. De skulle ha någon konsert och utställning, och så skulle pizza beställas från pizzerian! Snacka om fest! Eftersom Simone är glutenintolerant väckte det såklart funderingar hos personalen på ÖF, men en av tjejerna ringde för ett par dagar sedan och kollade om Simone skulle komma idag och hur de kunde lösa problemet. Jag gav några tips, och det lutar mot att Simone får en pizza från pizzerian, men på en glutenfri botten som de köpt färdig i butik. Jag tycker det är så underbart när människor ser lösningar och inte problem! På ÖF har det aldrig någonsin varit något problem för Simone. De ser till att det finns glutenfria alternativ hemma, finns det inte springer de till affären och fixar. Jag har erbjudit mig att ta med och lämna (det finns ju fler som besöker vanliga ÖF, som har celiaki) så de har t ex knäckebröd och smörgåsrån, men det vill de inte veta av.
Medan Simone är på ÖF ska jag och de andra två barnen åka till Västerås och handla på Biltema. Efter Biltema blir det McDonald's. En alldeles lagom ansträngande dag med andra ord!
Ja, just det. Kanske skulle nämna kattungarna. De har hunnit bli 2 veckor gamla nu. Ögonen är öppna och de börjar ha mer vakenperioder och visar sin nyfikna sida. Lite mer personligheter börjar visa sig och det är nu de små dunbollarna börjar bli roliga!
Pussen & Kramen
/Ango
Jag har börjat blogga "kommersiellt ideellt" (får man väl kalla det, eftersom jag inte tjänar något på det, utan gör det för att det är roligt). Jag fick en förfrågan för ett par veckor sedan om jag ville börja blogga på en nystartad sajt som heter glutenfriatorget.se, en sajt för alla med celiaki och för dem som vill veta mera om celiaki av olika slag. Eftersom Simone har det, så bloggar jag som anhörig/förälder. Jag tillfrågades också som jag ville skriva ett reportage, vilket jag också har gjort och finns att läsa under "Glutenintoleranta berättar".
Sommaren har kommit med buller och bång, tack för det! Solen skiner och det är härligt varmt ute, så vad gör jag då? Jo, häckar i soffan såklart! Tröttheten hade blivit bättre, men värmen gör att den kommer tillbaka igen...liksom illmåendet som blir värre av värmen. Tur att barnen är stora nog att roa sig själva.
Victor cyklar fortfarande omkring som en galning, och njuter av sin nyvunna frihet på två hjul. Både nu och då kommer han och säger: "Titta mamma, jag kan cykla utan stödhjul". Han har nog inte fattat det själv ännu, gulleplutten!
På lördag ska vi åka på loppis. Mina svärföräldrar säljer på loppis varje helg, och nu frågade Paulina om inte vi också kunde göra det. Visst, sa vi det kan vi göra. Barnen får rensa bland sina saker och plocka ut sånt de vill sälja.
Är ni i närheten av Snebro (Södertälje) på lördag mellan kl 10 och 16 kan ni kika förbi (det är många som säljer när det är så fint väder)!
Idag är det sista dagen på Öppna förskolan för den här sommaren. Simone ska gå dit, inte Paulina. De skulle ha någon konsert och utställning, och så skulle pizza beställas från pizzerian! Snacka om fest! Eftersom Simone är glutenintolerant väckte det såklart funderingar hos personalen på ÖF, men en av tjejerna ringde för ett par dagar sedan och kollade om Simone skulle komma idag och hur de kunde lösa problemet. Jag gav några tips, och det lutar mot att Simone får en pizza från pizzerian, men på en glutenfri botten som de köpt färdig i butik. Jag tycker det är så underbart när människor ser lösningar och inte problem! På ÖF har det aldrig någonsin varit något problem för Simone. De ser till att det finns glutenfria alternativ hemma, finns det inte springer de till affären och fixar. Jag har erbjudit mig att ta med och lämna (det finns ju fler som besöker vanliga ÖF, som har celiaki) så de har t ex knäckebröd och smörgåsrån, men det vill de inte veta av.
Medan Simone är på ÖF ska jag och de andra två barnen åka till Västerås och handla på Biltema. Efter Biltema blir det McDonald's. En alldeles lagom ansträngande dag med andra ord!
Ja, just det. Kanske skulle nämna kattungarna. De har hunnit bli 2 veckor gamla nu. Ögonen är öppna och de börjar ha mer vakenperioder och visar sin nyfikna sida. Lite mer personligheter börjar visa sig och det är nu de små dunbollarna börjar bli roliga!
Pussen & Kramen
/Ango
torsdag 18 juni 2009
Stolt Victor
Igår ville Victor ta bort stödhjulen på sin cykel, och det gjorde vi. Det tog inte många sekunder förrän han var ute och cyklade på egen hand.
Vi tog bort stödhjulen för någon månad sedan, men då ville ha att vi skulle sätta dit dem igen efter någon dag, vilket vi gjorde. Det behövde vi inte göra den här gången.
Nu är han jättestolt och far omkring på sin "gula faran". Nu är det bara för mig att hålla det jag har lovat; köpa en ny cykel till honom! Han har sagt att han vill ha en ny cykel ganska länge, men jag har ansett att det är bättre att lära sig cykla utan stödhjul på den 12"-cykel han har (som passar än så länge också), då jag tror det är lättare att lära sig balansera den cykeln än en 16". Så fort han lärde sig cykla utan stödhjul skulle han få en 16"-cykel. Det är bara att fixa det nu då ;).
Pussen & Kramen
/Ango
Vi tog bort stödhjulen för någon månad sedan, men då ville ha att vi skulle sätta dit dem igen efter någon dag, vilket vi gjorde. Det behövde vi inte göra den här gången.
Nu är han jättestolt och far omkring på sin "gula faran". Nu är det bara för mig att hålla det jag har lovat; köpa en ny cykel till honom! Han har sagt att han vill ha en ny cykel ganska länge, men jag har ansett att det är bättre att lära sig cykla utan stödhjul på den 12"-cykel han har (som passar än så länge också), då jag tror det är lättare att lära sig balansera den cykeln än en 16". Så fort han lärde sig cykla utan stödhjul skulle han få en 16"-cykel. Det är bara att fixa det nu då ;).
Pussen & Kramen
/Ango
tisdag 16 juni 2009
Nerstämd
Jag vet att jag är extra känslig just nu eftersom jag är gravid, men samtidigt kan jag inte låta bli att blicka tillbaka 28 år. Då hade jag sommarlov. Jag hade nyss slutat 2:an och såg fram emot ett långt slappt sommarlov fyllt av lek med kompisar.
Det fanns ett stort moln på himlen; pappa var väldigt sjuk. Han hade hela våren åkt ut och in på sjukhus, och om jag inte minns fel så hade han hamnat på dåvarande långvården vid den här tiden.
Jag åkte taxi ensam med pappa till och från sjukhuset när han hade dagpermissioner. Mamma vet jag inte riktigt vad hon gjorde. Hon var mycket inne hos grannen, alkot. Jag vet väl egentligen vad hon gjorde där, men det smärtar fortfarande att tänka på det.
Hur som helst så dog pappa den där sommaren. En söndagsmorgon, den 5 juli närmare bestämt, ringde de från sjukhuset och meddelade att pappa hade dött några timmar tidigare. Det telefonsamtalet signalerade slutet på min barndom!
Det som hände efter det är en lång och jobbig historia, och jag tänker inte tråka ut er med den här och nu. Livet blev jobbigt för mig med en mamma som inte brydde sig, och som hellre försvann med någon karl än tog hand om sin då 9-åriga dotter.
Jag har accepterat det som hänt, jag kan ju ändå inte göra något åt det. Det som idag gör mig så ledsen är att jag ser Paulina, lika gammal som jag var då, så full av liv. Jag ser nu vad jag förlorade! Jag ser också hur liten och bräcklig jag var då. Tänker på Paulina. Tänk om hon skulle förlora sin pappa nu? Eller sin mamma? Nu vet jag att hon aldrig skulle behöva uppleva samma helvete som jag gjorde. Hon har föräldrar som älskar henne, och som bara vill hennes bästa (ja, det gäller givetvis Simone och Victor också, men nu var det ju Paulina som jag tänkte mest på eftersom hon är i just den åldern jag var i när pappa dog), så skulle jag eller R dö idag, skulle Paulina få fortsätta vara det barn hon är ett bra tag till!
Jag läste nyss boken Bortom ljus och mörker av Lotta Thell (den tredje boken om Eva, som är den skönlitterära Lotta Thell). Jag hittade ett citat i boken som jag vill dela med mig av, för det är så otroligt sant:
Pussen & Kramen
/Ango
Det fanns ett stort moln på himlen; pappa var väldigt sjuk. Han hade hela våren åkt ut och in på sjukhus, och om jag inte minns fel så hade han hamnat på dåvarande långvården vid den här tiden.
Jag åkte taxi ensam med pappa till och från sjukhuset när han hade dagpermissioner. Mamma vet jag inte riktigt vad hon gjorde. Hon var mycket inne hos grannen, alkot. Jag vet väl egentligen vad hon gjorde där, men det smärtar fortfarande att tänka på det.
Hur som helst så dog pappa den där sommaren. En söndagsmorgon, den 5 juli närmare bestämt, ringde de från sjukhuset och meddelade att pappa hade dött några timmar tidigare. Det telefonsamtalet signalerade slutet på min barndom!
Det som hände efter det är en lång och jobbig historia, och jag tänker inte tråka ut er med den här och nu. Livet blev jobbigt för mig med en mamma som inte brydde sig, och som hellre försvann med någon karl än tog hand om sin då 9-åriga dotter.
Jag har accepterat det som hänt, jag kan ju ändå inte göra något åt det. Det som idag gör mig så ledsen är att jag ser Paulina, lika gammal som jag var då, så full av liv. Jag ser nu vad jag förlorade! Jag ser också hur liten och bräcklig jag var då. Tänker på Paulina. Tänk om hon skulle förlora sin pappa nu? Eller sin mamma? Nu vet jag att hon aldrig skulle behöva uppleva samma helvete som jag gjorde. Hon har föräldrar som älskar henne, och som bara vill hennes bästa (ja, det gäller givetvis Simone och Victor också, men nu var det ju Paulina som jag tänkte mest på eftersom hon är i just den åldern jag var i när pappa dog), så skulle jag eller R dö idag, skulle Paulina få fortsätta vara det barn hon är ett bra tag till!
Jag läste nyss boken Bortom ljus och mörker av Lotta Thell (den tredje boken om Eva, som är den skönlitterära Lotta Thell). Jag hittade ett citat i boken som jag vill dela med mig av, för det är så otroligt sant:
Citatet är så otroligt sant. Det är precis så jag känt så många gånger. Och det är precis så jag upplevt att flera av mina vänner med tveksamma uppväxter också upplevt det! Så många gånger som jag blivit sviken av mamma, och så många gånger som jag förlåtit hennes handlingar. Hon är trots allt min mamma, och någonstans långt där inne, älskar jag henne. Idag förstår jag i och för sig hennes handlande bättre. Min utbildning har hjälpt mig på vägen, och jag vet att hon har en psykisk störning och en lättare utvecklingsstörning som gör att hon är som hon är. Det konstaterandet har hjälpt mig att kunna lägga mycket av allt som hänt bakom mig!Det största sveket är att bli sviken av sin mamma. Och det finns ingen som blir
förlåten så lätt som en mamma. För mamma är alltid mamma och man älskar henne!Lotta Thell, Bortom ljus och mörker, s 222
Pussen & Kramen
/Ango
Uppdateringsdags!
Jag är dålig på bloggandet just nu, jag vet. Tack gulliga ni för kommentarer och att ni tänker på mig!
Vad händer då? Ingenting känns det som. Jag är så trött (börjar bli aningens bättre) och konstant illamående (jag vet att jag ska vara tacksam för det, men det är svårt att vara tacksam för att man mår skit liksom ;)). Detta gör att jag inte orkar så himla mycket. Har den förbenade C-uppsatsen hängande, och som måste bli klar inom en 2-veckorsperiod. Jag har ingen som helst motivation till den, tyvärr.
Har också börjar två sommarkurser, som nu är inne på sin andra vecka, och jag har inte mycket koll på dem måste jag säga... Känner mig grymt slapp och seg nu! Jag SKA ta tag i allt...imorgon!
Barnen har sommarlov nu. Tjejerna är på öppna förskolan idag, med varsin kompis. Öppna förskolan har öppen verksamhet måndag till torsdag den här och nästa vecka. De öppnar kl 10 och håller på till kl 16. Barnen får pyssla (igår hade de målat porslinsmuggar), leka, titta på film, sjunga, bada om det är fint väder osv. Perfekt sysselsättning. Allt är gratis, bortsett från maten. Eller, ja, den betalar man faktiskt bara en symbolisk summa för; 15:-. För de pengarna får de frukt på förmiddagen, lunch och mellis på eftermiddagen.
Imorgon ska tjejerna iväg med sitt fritids (trots att de inte går där nu). Varje sommar har de "läger" där de åker iväg till ett hus som ligger i anslutning till sjön (det är bara 5 minuters bilresa bort, men det känns som "landet"). Där grillar de, leker och badar om vädret tillåter. I vanliga fall brukar de som går i 1:an och 2:an få sova över medan de i f-klassen bara för vara på dagarna, och åka hem på eftermiddagen. I år blir det ingen övernattning tyvärr, då det är för många barn inskrivna och för lite personal för att kunna göra ett sådant arrangemang. Det blir bara över dagen i år, men lika härligt för barnen för det. Vädret utlovar 17 grader varmt och sol så det ser bra ut!
Liten i magen, då, ja den mår nog bra...hoppas jag! Jag är i v 8+6 idag, och jag känner faktiskt lite tillförsikt nu. Jag vågar hoppas och tro att det ska gå bra. Fortfarande är jag nojjig såklart, men det blir bättre och bättre. Som läkaren sa när jag gjorde ultraljudet förra veckan, så får jag ta en dag i taget och när man kommit till v 9 så minskar risken för missfall, för att minska ytterligare efter v 12. Det är de första 6 veckorna som är extra kritiska. Tur att jag inte ens visste att jag var gravid då ;).
Pussen & Kramen
/Ango
Vad händer då? Ingenting känns det som. Jag är så trött (börjar bli aningens bättre) och konstant illamående (jag vet att jag ska vara tacksam för det, men det är svårt att vara tacksam för att man mår skit liksom ;)). Detta gör att jag inte orkar så himla mycket. Har den förbenade C-uppsatsen hängande, och som måste bli klar inom en 2-veckorsperiod. Jag har ingen som helst motivation till den, tyvärr.
Har också börjar två sommarkurser, som nu är inne på sin andra vecka, och jag har inte mycket koll på dem måste jag säga... Känner mig grymt slapp och seg nu! Jag SKA ta tag i allt...imorgon!
Barnen har sommarlov nu. Tjejerna är på öppna förskolan idag, med varsin kompis. Öppna förskolan har öppen verksamhet måndag till torsdag den här och nästa vecka. De öppnar kl 10 och håller på till kl 16. Barnen får pyssla (igår hade de målat porslinsmuggar), leka, titta på film, sjunga, bada om det är fint väder osv. Perfekt sysselsättning. Allt är gratis, bortsett från maten. Eller, ja, den betalar man faktiskt bara en symbolisk summa för; 15:-. För de pengarna får de frukt på förmiddagen, lunch och mellis på eftermiddagen.
Imorgon ska tjejerna iväg med sitt fritids (trots att de inte går där nu). Varje sommar har de "läger" där de åker iväg till ett hus som ligger i anslutning till sjön (det är bara 5 minuters bilresa bort, men det känns som "landet"). Där grillar de, leker och badar om vädret tillåter. I vanliga fall brukar de som går i 1:an och 2:an få sova över medan de i f-klassen bara för vara på dagarna, och åka hem på eftermiddagen. I år blir det ingen övernattning tyvärr, då det är för många barn inskrivna och för lite personal för att kunna göra ett sådant arrangemang. Det blir bara över dagen i år, men lika härligt för barnen för det. Vädret utlovar 17 grader varmt och sol så det ser bra ut!
Liten i magen, då, ja den mår nog bra...hoppas jag! Jag är i v 8+6 idag, och jag känner faktiskt lite tillförsikt nu. Jag vågar hoppas och tro att det ska gå bra. Fortfarande är jag nojjig såklart, men det blir bättre och bättre. Som läkaren sa när jag gjorde ultraljudet förra veckan, så får jag ta en dag i taget och när man kommit till v 9 så minskar risken för missfall, för att minska ytterligare efter v 12. Det är de första 6 veckorna som är extra kritiska. Tur att jag inte ens visste att jag var gravid då ;).
Pussen & Kramen
/Ango
torsdag 11 juni 2009
onsdag 10 juni 2009
Kattungar
Idag fick vi kattungar! Jag misstänkte imorse att det var på gång och fixade iordning en låda till Flisan. Hon hoppade i den direkt. Tyvärr var det inte där hon valde att föda ungarna, utan det gjorde hon i Victor och Simones rum. De har ett sängbord, och på understa hyllan där det låg tidningar hade hon fött sina bebisar.
5 kattungar hade hon fött, men en hade dött, så 4 stycken blev det. Hon får alltid 4 kattungar, och de gånger (2) hon fått fler (7 en gång, och 5 idag) så har några dött vid förlossningen så det bara blir 4 kvar.
Tidigare kullar har varit helsvarta, eller svarta med vita teckningar. De här fyra är grå över hela ryggen. Ljusa. Jättekonstigt. Jag har inte velat kolla så noga på dem ännu, utan låter dem ta det lugnt ett par dagar först!
Åkte och köpte filmen Bolt idag. Filmen såg vi på bio, och barnen har längtat efter DVD:n sedan dess. Idag hade den äntligen DVD-premiär.
Jag trodde inte att den skulle gå att köpa i hålan där vi bor, så jag tog ungarna och åkte till Eskilstuna när jag hade hämtat dem på dagis och fritids. Åkte till Elgiganten. Tänkte att där måste den ju finnas, och det gjorde den såklart. Specialpris var det på den också. Bara 99:-. Ett fynd för en helt ny film! Shoppade en talbok billigt också!
Nu sitter barnen och tittar på filmen, och jag ska passa på att uppdatera min bok- och filmblogg, för där har jag några böcker och en film som ska in.
Pussen & Kramen
/Ango
5 kattungar hade hon fött, men en hade dött, så 4 stycken blev det. Hon får alltid 4 kattungar, och de gånger (2) hon fått fler (7 en gång, och 5 idag) så har några dött vid förlossningen så det bara blir 4 kvar.
Tidigare kullar har varit helsvarta, eller svarta med vita teckningar. De här fyra är grå över hela ryggen. Ljusa. Jättekonstigt. Jag har inte velat kolla så noga på dem ännu, utan låter dem ta det lugnt ett par dagar först!
Åkte och köpte filmen Bolt idag. Filmen såg vi på bio, och barnen har längtat efter DVD:n sedan dess. Idag hade den äntligen DVD-premiär.
Jag trodde inte att den skulle gå att köpa i hålan där vi bor, så jag tog ungarna och åkte till Eskilstuna när jag hade hämtat dem på dagis och fritids. Åkte till Elgiganten. Tänkte att där måste den ju finnas, och det gjorde den såklart. Specialpris var det på den också. Bara 99:-. Ett fynd för en helt ny film! Shoppade en talbok billigt också!
Nu sitter barnen och tittar på filmen, och jag ska passa på att uppdatera min bok- och filmblogg, för där har jag några böcker och en film som ska in.
Pussen & Kramen
/Ango
Ul och läkarbesök
Idga var det dags för ultraljud och läkarbesök. Jag visste inte om de skulle göra ett vanligt ultraljud eller ett vaginalt ultraljud, så jag chansade på att det kunde bli ett vanligt, och såg därför till att inte kissa på 2 timmar före besöket.
Åkte ganska tidigt hemifrån och kom till läkaren en halvtimme tidigt. Under den halvtimme jag fick sitta i väntrummet hann jag bli väldigt nervös.
Kom in till läkaren och fick lägga mig på britsen. Han skulle försöka med ett vanligt ultraljud, och ganska direkt hittade han en liten böna. Jag minns inte ens om jag andades. Jag tittade och tittade på skärmen, men kunde inte se något pickande hjärta. Jag bara väntade på att han skulle säga att det inte såg så bra ut, men så säger han; "Ja, där var det en liten rackare, och ett hjärta som slår har den också". Då började jag nog att andas!
Han mätte den och skulle slå i sin bok för att se vilken vecka det motsvarade. Jag hade berättat innan att det rådde oenigheter kring vilken vecka jag var i och det var därför jag var där på besök. Enligt sista mens skulle jag vara i v 10+2 idag. Enligt mina (och graviditetsuträknaren på Kanalen), så skulle jag vara i v 8+0 idag. Läkaren sa att några 10 veckor har jag inte gått, men däremot så stämmer storleken med 7+6 eller 8+0. Precis som jag trodde alltså!
Vi pratade också om kommande snitt, att det kommer att bli komplicerat och att det innebär risker för mig. De kommer att vara 2 operatörer från start den här gången.
Vi pratade också fosterdiagnostik. Han sa att jag verkade så väl informerad om det, så det fanns inte så mycket han kunde säga för att få mig att välja det ena eller det andra. Det var helt och hållet ett personligt ställningstagande, och jag känner att jag nog vägt över till ett "Nej". Jag hoppar över det! Maken är inne på samma linje.
Sterilisering diskuterade vi också. Jag ska senare skriva på papper för detta, och så görs det när de ändå har mig öppen vid snittet. Ett snittplaneringssamtal kommer jag att bli kallad till när jag är i v 32 ungefär.
När jag lämnade sjukhuset kände jag mig gladare och mer tillfreds än jag gjort på länge! Just idag ska jag glädjas och njuta av det nya liv som gror i mig!
Pussen & Kramen
/Ango
Åkte ganska tidigt hemifrån och kom till läkaren en halvtimme tidigt. Under den halvtimme jag fick sitta i väntrummet hann jag bli väldigt nervös.
Kom in till läkaren och fick lägga mig på britsen. Han skulle försöka med ett vanligt ultraljud, och ganska direkt hittade han en liten böna. Jag minns inte ens om jag andades. Jag tittade och tittade på skärmen, men kunde inte se något pickande hjärta. Jag bara väntade på att han skulle säga att det inte såg så bra ut, men så säger han; "Ja, där var det en liten rackare, och ett hjärta som slår har den också". Då började jag nog att andas!
Han mätte den och skulle slå i sin bok för att se vilken vecka det motsvarade. Jag hade berättat innan att det rådde oenigheter kring vilken vecka jag var i och det var därför jag var där på besök. Enligt sista mens skulle jag vara i v 10+2 idag. Enligt mina (och graviditetsuträknaren på Kanalen), så skulle jag vara i v 8+0 idag. Läkaren sa att några 10 veckor har jag inte gått, men däremot så stämmer storleken med 7+6 eller 8+0. Precis som jag trodde alltså!
Vi pratade också om kommande snitt, att det kommer att bli komplicerat och att det innebär risker för mig. De kommer att vara 2 operatörer från start den här gången.
Vi pratade också fosterdiagnostik. Han sa att jag verkade så väl informerad om det, så det fanns inte så mycket han kunde säga för att få mig att välja det ena eller det andra. Det var helt och hållet ett personligt ställningstagande, och jag känner att jag nog vägt över till ett "Nej". Jag hoppar över det! Maken är inne på samma linje.
Sterilisering diskuterade vi också. Jag ska senare skriva på papper för detta, och så görs det när de ändå har mig öppen vid snittet. Ett snittplaneringssamtal kommer jag att bli kallad till när jag är i v 32 ungefär.
När jag lämnade sjukhuset kände jag mig gladare och mer tillfreds än jag gjort på länge! Just idag ska jag glädjas och njuta av det nya liv som gror i mig!
Pussen & Kramen
/Ango
söndag 7 juni 2009
Friskare igen
Vi hade tid hos läkarjouren i Köping kl 19 igår, och kl 21:30 kom vi hem igen.
Självklart lät Victors andning bra när vi kom in, trots att han studsade omkring. Läkaren kunde ändå höra ett litet biljud på ena lungan så Victor fick inhalera ventoline. 2 underbara sköterskor fixade med Victor (som är rutinerad och lugnet själv när det gäller sånt här, och som därför imponerade på personalen). Så skulle vi gå ut och vänta några minuter på läkaren som skulle lyssna på hjärtat. Det var då ambulansen kom in...med ett dödsfall. Vi fick vänta i över 1 timme på läkaren. Alla var sysselsatta med dödsfallet. Så kom en polisbil med 2 kvinnor i 60-årsåldern, som enligt en kvinna i väntrummet, var socialjouren. En polis till kom och det verkade vara väldigt speciellt med dödsfallet. Mycket spring ut och in i akutsalen, och jag hörde hur de pratade om att de inte hade något kylrum, och kroppen måste dit (de håller på och bygger om akutmottagningen, så det är bara på ett provisoriskt ställe). Jaja, till slut fick vi (och alla andra som också väntade i väntrummet) komma in till läkaren. Victors lungor lät bra, och vi skulle fortsätta med den medicinering som vi hade ordinerats tidigare.
Åker hem, och så fort vi kommer hem, är Victor jättedålig igen. Helt otroligt! Varför är barn alltid så? Jättefriska hos läkaren och jättesjuka när de kommer hem igen?
Han fick mer astmaspray, kräktes upp den enda maten han ätit under dagen, och somnade till slut. Idag låter han lite bättre än igår. Måste ringa VC imorgon och be om nya recept till hans mediciner som nästan är slut nu.
Pussen & Kramen
/Ango
Självklart lät Victors andning bra när vi kom in, trots att han studsade omkring. Läkaren kunde ändå höra ett litet biljud på ena lungan så Victor fick inhalera ventoline. 2 underbara sköterskor fixade med Victor (som är rutinerad och lugnet själv när det gäller sånt här, och som därför imponerade på personalen). Så skulle vi gå ut och vänta några minuter på läkaren som skulle lyssna på hjärtat. Det var då ambulansen kom in...med ett dödsfall. Vi fick vänta i över 1 timme på läkaren. Alla var sysselsatta med dödsfallet. Så kom en polisbil med 2 kvinnor i 60-årsåldern, som enligt en kvinna i väntrummet, var socialjouren. En polis till kom och det verkade vara väldigt speciellt med dödsfallet. Mycket spring ut och in i akutsalen, och jag hörde hur de pratade om att de inte hade något kylrum, och kroppen måste dit (de håller på och bygger om akutmottagningen, så det är bara på ett provisoriskt ställe). Jaja, till slut fick vi (och alla andra som också väntade i väntrummet) komma in till läkaren. Victors lungor lät bra, och vi skulle fortsätta med den medicinering som vi hade ordinerats tidigare.
Åker hem, och så fort vi kommer hem, är Victor jättedålig igen. Helt otroligt! Varför är barn alltid så? Jättefriska hos läkaren och jättesjuka när de kommer hem igen?
Han fick mer astmaspray, kräktes upp den enda maten han ätit under dagen, och somnade till slut. Idag låter han lite bättre än igår. Måste ringa VC imorgon och be om nya recept till hans mediciner som nästan är slut nu.
Pussen & Kramen
/Ango
lördag 6 juni 2009
Dags igen...*suck*!
Victor är sjuk igen! Han lät ganska rosslig imorse, och det har bara blivit värre under dagen. Har har fått inhalera cortison, men inte blivit bättre. Han har inhalerat sin astmamedicin, men inte blivit bättre. För ett par timmar sedan fick han cortisontabletter, men de kräktes han upp innan de han göra tillräcklig nytta (och det var de sista tabletterna vi hade hemma). Nu ska vi till Köping och läkarjouren, så han får inhalera ordentligt, och får nya cortisontabletter.
Pussen & Kramen
/Ango
Pussen & Kramen
/Ango
fredag 5 juni 2009
Allvarligt talat...
Jag förvånas över hur man kan läsa i tid och otid om folk som blivit lurade på diverse SMS-tjänster. Rent generellt så tycker jag inte ens att man behöver läsa avtal för att fatta att man blir fullkomligt lurad om man ska uppge sitt mobilnummer i olika tävlingar, eller som i det här fallet IQ-tester på Facebook. Just det här IQ-testet på Facebook har jag sett och vid ett tillfälle skulle jag testa det. Man fick svara på några olika frågor, och för att få resultatet var man tvungen att uppge sitt mobilnummer. Där slutade jag med testet. Jag behöver inte läsa vidare för att inse att det kommer kosta massor av pengar. Hur kommer det sig att folk blir lurade i tid och otid? För att de är så nyfikna (och glatt ringer upp okända nummer eller fyller i sitt mobilnummer både här och där)?
Pussen & Kramen
/Ango
Pussen & Kramen
/Ango
Fortfarande hemligt...
Igår när jag var hos barnmorskan var Simone och Victor med mig. Vi har inte berättat något för barnen om att jag är gravid, men tänkte att jag får väl berätta när vi är hos barnmorskan, men de anade ingenting. De frågade efteråt varför jag fick tidningar och böcker med bebisar i, men jag svarade bara att jag ville läsa dem. De köpte det, så de vet fortfarande ingenting!
Pussen & Kramen
/Ango
Pussen & Kramen
/Ango
torsdag 4 juni 2009
Nu har jag fått tid
På onsdag kl 11 ska jag på läkarbesök och ultraljud. Då får jag besked om jag är gravid eller om jag bara inbillar mig ;).
Pussen & Kramen
/Ango
Pussen & Kramen
/Ango
Skolavslutning och inskrivning klart
Idag var det dags för Simones skolavslutning. Tyvärr gjorde vädret att man var tvungen att flytta avslutningen inomhus, istället för att ha den utomhus på ett jättemysigt ställe. Nu blev det ju bra ändå. Barnen fick sjunga och dansa, och visa hur otroligt duktiga de var.
Det var meningen att man skulle ta med sig en fikakorg och fika efteråt, men eftersom jag skulle på inskrivning, så struntade vi i att fika där. Jag tyckte att vi kunde fika hemma istället, vilket barnen också ville. Nu slutade avslutningen ganska tidigt, så vi hann åka och hämta Simones nya bikini (High school musical) som hade kommit, och handla mat (pytt-i-panna önskades), innan det var dags att åka till barnmorskan.
Barnmorskan var en ny bekantskap för mig. Jag har haft en annan vid de andra tre graviditeterna. Den här barnmorskan fick jag ett rejält förtroende för direkt. Min gamla var ganska virrig och man fick ofta upplysa henne om vad som gällde, för hon hade inte riktig koll, tyvärr.
Barnmorskan och jag pratade om allt möjligt, bl a min vikt. Jag berättade att jag hade börjat gå ner i vikt, och så kom det här emellan. Hon tyckte att jag verkade ha en mycket sund inställning till min kropp, och hon tyckte inte att jag var så överviktig (det tackar jag för ;)).
En massa prover togs, de första som urinprov (äggviteämnen) och hb var jättebra (hb:t var 132). Det känns ju bra. Eftersom jag inte äter folsyra tyckte hon att jag skulle gå och köpa det direkt, vilket jag ska. Folsyra kan även minska missfallsrisken!
Vi pratade om fosterdiagnostik eftersom jag har passerat 35 år. Det var bara fostervattensprov som gjordes i det här landstingen (NUPP och KUB kunde man göra i andra landsting, men de får man betala själv då). Jag måste nog fundera på om det verkligen är värt det!
Vidare berättade hon att ett tidigt läkarbesök behöver göras, med ul/vul, för att säkerställa hur långt jag gått i graviditeten. Ska jag göra ett fvp, så är 2 veckor hit eller dit stor skillnad i och med att provet görs runt v 14. Enligt mig är jag i v 7+1, men enligt sista mens är jag i v 9+3. Det är ju rätt stor skillnad faktiskt.
Jag ska också få en läkartid för att prata om snitt, i och med att det blir mitt 4:e snitt, och de räknar med att det blir ganska komplicerat (det förra var väldigt komplicerat). Jag vill också få papper att skriva på så de gör en sterilisering när de ändå har mig öppen (enda gången de steriliserar i vårt landsting). Det finns en hel del att ta ställning till framöver alltså. Nu väntar jag på att bm ska ringa och meddela en läkartid, som hon hoppades att hon skulle få till nästa vecka på spec.mvc.
Pussen & Kramen
/Ango
Det var meningen att man skulle ta med sig en fikakorg och fika efteråt, men eftersom jag skulle på inskrivning, så struntade vi i att fika där. Jag tyckte att vi kunde fika hemma istället, vilket barnen också ville. Nu slutade avslutningen ganska tidigt, så vi hann åka och hämta Simones nya bikini (High school musical) som hade kommit, och handla mat (pytt-i-panna önskades), innan det var dags att åka till barnmorskan.
Barnmorskan var en ny bekantskap för mig. Jag har haft en annan vid de andra tre graviditeterna. Den här barnmorskan fick jag ett rejält förtroende för direkt. Min gamla var ganska virrig och man fick ofta upplysa henne om vad som gällde, för hon hade inte riktig koll, tyvärr.
Barnmorskan och jag pratade om allt möjligt, bl a min vikt. Jag berättade att jag hade börjat gå ner i vikt, och så kom det här emellan. Hon tyckte att jag verkade ha en mycket sund inställning till min kropp, och hon tyckte inte att jag var så överviktig (det tackar jag för ;)).
En massa prover togs, de första som urinprov (äggviteämnen) och hb var jättebra (hb:t var 132). Det känns ju bra. Eftersom jag inte äter folsyra tyckte hon att jag skulle gå och köpa det direkt, vilket jag ska. Folsyra kan även minska missfallsrisken!
Vi pratade om fosterdiagnostik eftersom jag har passerat 35 år. Det var bara fostervattensprov som gjordes i det här landstingen (NUPP och KUB kunde man göra i andra landsting, men de får man betala själv då). Jag måste nog fundera på om det verkligen är värt det!
Vidare berättade hon att ett tidigt läkarbesök behöver göras, med ul/vul, för att säkerställa hur långt jag gått i graviditeten. Ska jag göra ett fvp, så är 2 veckor hit eller dit stor skillnad i och med att provet görs runt v 14. Enligt mig är jag i v 7+1, men enligt sista mens är jag i v 9+3. Det är ju rätt stor skillnad faktiskt.
Jag ska också få en läkartid för att prata om snitt, i och med att det blir mitt 4:e snitt, och de räknar med att det blir ganska komplicerat (det förra var väldigt komplicerat). Jag vill också få papper att skriva på så de gör en sterilisering när de ändå har mig öppen (enda gången de steriliserar i vårt landsting). Det finns en hel del att ta ställning till framöver alltså. Nu väntar jag på att bm ska ringa och meddela en läkartid, som hon hoppades att hon skulle få till nästa vecka på spec.mvc.
Pussen & Kramen
/Ango
onsdag 3 juni 2009
Snabba bud
Hela veckan har jag suttit och funderat på att ringa till bm och boka en tid till inskrivning, men jag har inte vågat av rädsla för missfall.
Idag är jag i v 7+0 enligt mina beräkningar, och v 6+6 är det senaste jag har fått missfall i, så jag har passerat en milstolpe idag. Imorse satt jag och funderade på om jag skulle våga ringa, men tänkte ringa nästa vecka istället. Så kl 8:55, när det bara var 5 minuter kvar på telefontiden hos bm tog jag mod till mig och ringde. Det var väl tur det! Jag fick en tid till inskrivning redan imorgon förmiddag. Jag ska dit efter Simones skolavslutning, så Victor och Simone får följa med.
Enligt BM är jag i v 9, men enligt mig är jag i v 7, så jag gissar att vi får reda ut det imorgon eller med ett ul så småningom. Nu ska jag klara mig till inskrivningen i alla fall.
Tyvärr sitter nojorna i. Jag sitter och känner efter om jag inte har molvärk i korsryggen (mina missfall har gett molvärk där). Mår jag inte illa för stunden så sitter jag och väntar på att illamåendet ska komma. Varje toabesök (och de är många) är en pina... Varför utsätter jag mig för det här igen? Nu var det ju inte ett dugg planerat i och för sig, och för mig finns det inga alternativ, men ändå...
Pussen & Kramen
/Ango
Idag är jag i v 7+0 enligt mina beräkningar, och v 6+6 är det senaste jag har fått missfall i, så jag har passerat en milstolpe idag. Imorse satt jag och funderade på om jag skulle våga ringa, men tänkte ringa nästa vecka istället. Så kl 8:55, när det bara var 5 minuter kvar på telefontiden hos bm tog jag mod till mig och ringde. Det var väl tur det! Jag fick en tid till inskrivning redan imorgon förmiddag. Jag ska dit efter Simones skolavslutning, så Victor och Simone får följa med.
Enligt BM är jag i v 9, men enligt mig är jag i v 7, så jag gissar att vi får reda ut det imorgon eller med ett ul så småningom. Nu ska jag klara mig till inskrivningen i alla fall.
Tyvärr sitter nojorna i. Jag sitter och känner efter om jag inte har molvärk i korsryggen (mina missfall har gett molvärk där). Mår jag inte illa för stunden så sitter jag och väntar på att illamåendet ska komma. Varje toabesök (och de är många) är en pina... Varför utsätter jag mig för det här igen? Nu var det ju inte ett dugg planerat i och för sig, och för mig finns det inga alternativ, men ändå...
Pussen & Kramen
/Ango
tisdag 2 juni 2009
Illa, jag mår illa
Något av det absolut värsta jag vet är att må illa. Jag har svårt att klara av det. Ok, om det är sån illamående som man vet kommer försvinna om man kräks, men inte sånt illamående som aldrig ger sig...som graviditetsillamående.
Jag vet att jag ska vara tacksam för att jag mår illa, men det är svårt att må illa och känna tacksamhet, liksom.
Att äta funkar mot illamåendet, liksom att dricka bubbelvatten, men hur tusan gör man när man fått avsmak för det mesta som går att äta och dricka? Jag kan äta om någon ställer det framför mig, men när jag tänker på olika saker så mår jag bara ännu mer illa. Jag kan inte heller tänka mig att laga mat. Det bästa kanske vore att lägga sig och sova och vakna upp om några månader igen?
Jag mår illa av en hel massa olika dofter också. Allt som förut luktade gott, luktar nu helt vidrigt. Speciellt vissa tvålar och duschkrämer som finns i vårt hus...
Jag känner att det kan bli en hel del gnällinägg framöver...
Pussen & Kramen
/Ango
Jag vet att jag ska vara tacksam för att jag mår illa, men det är svårt att må illa och känna tacksamhet, liksom.
Att äta funkar mot illamåendet, liksom att dricka bubbelvatten, men hur tusan gör man när man fått avsmak för det mesta som går att äta och dricka? Jag kan äta om någon ställer det framför mig, men när jag tänker på olika saker så mår jag bara ännu mer illa. Jag kan inte heller tänka mig att laga mat. Det bästa kanske vore att lägga sig och sova och vakna upp om några månader igen?
Jag mår illa av en hel massa olika dofter också. Allt som förut luktade gott, luktar nu helt vidrigt. Speciellt vissa tvålar och duschkrämer som finns i vårt hus...
Jag känner att det kan bli en hel del gnällinägg framöver...
Pussen & Kramen
/Ango
måndag 1 juni 2009
Tack för alla grattis!
Jag är trött, grymt trött! Idag har jag legat och sovit på soffan medan barnen har varit på dagis/i skolan. Jag har inte orkat göra något alls! Jag höll på att somna flera gånger på eftermiddagen också... Och nu är jag så trött att jag skulle kunna gå och sova för natten! Jag hade faktiskt glömt bort att det var så här.
Så är det ju illamåendet också. Nu försöker jag äta heeeela tiden. Det är ju INTE bra för vikten såklart. Äter jag inte så dricker jag mineralvatten (funkar bra på illamåendet), och det innehåller salter, vilka binder vätska. Precis vad man inte behöver när det är riktigt varmt ute!
Nåja, trots det så är jag vid gott mod! Mina bruna flytningar är borta, men jag ser det såklart bara som lugnet före stormen.
Idag är jag i v 6+5, den dagen då ett missfall senast har börjat för mig. Börjar jag inte blöda den här veckan så vågar jag nog ringa barnmorskan i början av nästa vecka!
Nu när blödningarna har varit borta har det dykt upp en massa andra tankar. I och med att jag är 37 år så kommer jag få göra tester (om jag vill såklart) för att se om det finns risker för kromosomavvikelser. Det finns flera olika tester att göra. Såna som bara anger risker och såna som ger definitivt besked.
Med tanke på min missfallshistorik vet jag inte om jag skulle vilja göra ett fostervattens- eller moderkaksprov. Jag vet att risken för missfall är minimal efteråt, men ändå.
Säg att jag nu går igenom ett fostervattensprov- eller moderkaksprov. Tänk om jag får veta att det är en kromosomavvikelse. Vad gör jag med den informationen? Jag skulle aldrig välja bort ett DS-barn t ex. Nej, jag vet inte, jag känner mig väldigt, väldigt förvirrad. Jag vet inte riktigt heller vilka alternativ mitt landsting har. De kanske bara har ett alternativ. Har de NUPP eller KUB som alternativ kan man ju göra ett sånt (något av dem) för att se om det ens är intressant att gå vidare med en provtagning på fostervatten eller moderkaka.
Jaja, det får jag väl ta ställning till så småningom antar jag. Jag ska väl klara mig så långt att det ens är aktuellt med fosterdiagnostik först.
Pussen & Kramen
/Ango
Så är det ju illamåendet också. Nu försöker jag äta heeeela tiden. Det är ju INTE bra för vikten såklart. Äter jag inte så dricker jag mineralvatten (funkar bra på illamåendet), och det innehåller salter, vilka binder vätska. Precis vad man inte behöver när det är riktigt varmt ute!
Nåja, trots det så är jag vid gott mod! Mina bruna flytningar är borta, men jag ser det såklart bara som lugnet före stormen.
Idag är jag i v 6+5, den dagen då ett missfall senast har börjat för mig. Börjar jag inte blöda den här veckan så vågar jag nog ringa barnmorskan i början av nästa vecka!
Nu när blödningarna har varit borta har det dykt upp en massa andra tankar. I och med att jag är 37 år så kommer jag få göra tester (om jag vill såklart) för att se om det finns risker för kromosomavvikelser. Det finns flera olika tester att göra. Såna som bara anger risker och såna som ger definitivt besked.
Med tanke på min missfallshistorik vet jag inte om jag skulle vilja göra ett fostervattens- eller moderkaksprov. Jag vet att risken för missfall är minimal efteråt, men ändå.
Säg att jag nu går igenom ett fostervattensprov- eller moderkaksprov. Tänk om jag får veta att det är en kromosomavvikelse. Vad gör jag med den informationen? Jag skulle aldrig välja bort ett DS-barn t ex. Nej, jag vet inte, jag känner mig väldigt, väldigt förvirrad. Jag vet inte riktigt heller vilka alternativ mitt landsting har. De kanske bara har ett alternativ. Har de NUPP eller KUB som alternativ kan man ju göra ett sånt (något av dem) för att se om det ens är intressant att gå vidare med en provtagning på fostervatten eller moderkaka.
Jaja, det får jag väl ta ställning till så småningom antar jag. Jag ska väl klara mig så långt att det ens är aktuellt med fosterdiagnostik först.
Pussen & Kramen
/Ango
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)