Jag fick tid hos samordnaren hos företagshälsovården, som tyckte att jag också skulle träffa läkare för att prata mer och även ta prover för att utesluta medicinska orsaker till att jag var så galet trött.
När jag träffade läkaren sjukskrev hon mig på 25 % i tre veckor. Precis innan tröttheten slog till fick jag gå hem från jobbet. Jag fick också ta en hel del blodprover.
Efter tre veckors sjukskrivning hade jag uppföljning med läkaren, som förlängde sjukskrivningen i en månad till. Blodproverna visade på D-vitaminbrist, så jag fick D-vitamin utskrivet. Även sömnmedicin fick jag utskrivet för att få ordning på min sömn, då jag sov fruktansvärt dåligt, och vaknade varje timme för att titta på min mobiltelefon för att se om min dotter var i behov av mig.
Vid besök hos psykologen fick jag förhållningsorder gällande gränsdragning för dottern. Med eller utan diagnos behövs det regler, och då dottern närmar sig vuxen med stormsteg är det viktigt att jag hjälper henne att frigöra sig mer från mig, och får hjälp med strategier för att hantera sina känslor och sin ångest. Redan ett par dagar efter besöket hos psykologen sov jag betydligt bättre, utan sömnmedicin.
Jag började sakta med säkert hitta tillbaka till sådant jag tyckte var roligt och energin återvände sakta men säkert. Jag har fortfarande inte full energi, men jag känner mig mycket starkare idag än vad jag gjorde i slutet av förra året. Sömnen kan vara lite si och så, men det beror på många olika saker. Vi upptäckte ännu ett stort problem i familjen, som har krävt mycket energi och som har fått hjärnan att gå på högvarv igen. Det ska jag återkomma till i ett annat inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar