Inte min dag idag!

Det känns som om jag alltid skriver om skitdagar här i bloggen, men riktigt så är det väl inte...eller? Fast idag är det en SÅN dag igen. Ja, en sån där dag man vill krypa tillbaka ner under täcket och bara somna om!
Dagen började bra, men alldeles nyss tyckte jag tydligen att min laptop såg lite törstig ut och hällde ett glas vatten över den... Bra? Nja, det kan jag inte påstå! Den blev svart ganska snabbt kan jag ju meddela. Just nu står den på "tork"... Jag har ju mitt liv på den datorn! Jag klarar mig inte utan den (ja, jag har ju inte gjort några såna där säkerhetskopior av något såklart). Tror visserligen att det går utmärkt att plocka ut det som ligger på hårddiskarna, men det andra... Får se om min kära make klarar av att rädda datorn (som jag köpte för typ 5 månader sedan), jag hoppas innerligt att han kan det!


Pussen & Kramen
/Ango

Kul test!

Det finns ju en hel uppsjö av personlighetstester på nätet, och jag har gjort hur många som helst. Det senaste i raden finns här: 41 frågor . Blev väldigt förundrad och fascinerad över mitt resultat. Så här står det:





Angos personlighetstyp:
Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.



Karriärer som skulle kunna passa Ango:
Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.



Det roliga med det här är ju att jag utbildar mig till beteendevetare och hoppas kunna bli terapeut/kurator av något slag. Fritidspolitiker har jag varit, men nyss avsagt mig det då tiden inte räcker till. Psykolog ville jag bli, men orkar inte kämpa med studierna nu när jag har barn (måste veckopendla i så fall). Svensklärare tänkte jag utbilda mig till, men valde beteendevetare istället. Förkollärarprogrammet valde jag som andra alternativet, ifall jag inte kommit in på mitt första, dvs beteendevetarprogrammet.
Jättekul att det faktiskt stämde en hel del!



Pussen & Kramen
/Ango

Usch, vilken dag!

Jag hade i ett svagt ögonbligt lovat maken att åka till en bilskrot i Örebro och köpa ett bilbälte till familjebilen (det var ett som inte blev godkänt på besiktningen). Han skulle först bara kolla om det fanns något på bilskroten som ligger ett par mil från oss, men det fanns det såklart inte.
Imorse, vid 9:15 begav jag mig iväg, utrustad med karta och färdbeskrivning (alla som känner mig, vet att jag kan gå vilse i min egen ficka, typ). Jag hade siktet på att vara hemma absolut senast kl 11:30 igen...men så blev det ju inte.

Kom till Örebro och körde helt efter min färdbeskrivning, som jag hade skrivit ut från hitta.se. Med (vad jag trodde i alla fall) 3 km kvar att åka, började lampan för vattennivån lysa i bilen. Letade efter en mack att stanna på, men det var nog 1 km dit, så givetvis hann bilen börja koka lite innan jag kom fram... SUCK!
Fyllde på glykol och vatten och skulle åka iväg igen. Kom på att jag kanske skulle kolla med någon av dem på macken om jag verkligen var på rätt väg. Frågade och det visade sig att jag hade åkt en enorm omväg... SUCK igen! Fick vända och åka några km tillbaka. Letade reda på bilskroten...och kunde konstatera att det var FEEEELLLLLL. SUCK för tredje gången! Jaja, de hade i två lokaler, den andra låg 6 km bort (jag hade inte åkt förbi där). Missade visst att svänga höger på ett ställe så jag körde ca 1 mil åt ett annat håll innan jag insåg hur fel det var och vände...och körde 1 mil tillbaka för att börja om.
Under tiden jag körde ute i ödemarken (kändes det som) ringde de såklart från skolan och sa att Simone inte mådde bra och ville bli hämtad. Men såklart att hon ville det, just idag när jag var lagom vilse i Örebro... Ringde maken så han fick åka och hämta henne istället, och så skulle jag hämta upp henne på hans jobb när jag kom tillbaka...någongång!

Så hittade jag ÄNTLIGEN rätt, klockan var nu 12 och jag hade irrat runt rätt länge alltså. Började bege mig in mot Örebro igen, för att ta motorvägen raka vägen hem.
Kom in till centrum av Örebro och insåg att lampan för vattennivån lös IGEN. Vad fan, nu då, tänkte jag. Jag hade ju precis fyllt på. Givetvis fanns det ju ingen mack i sikte, och några lediga parkeringsplatser finns det ju inte vid såna här lägen... SUCK igen med andra ord!
Så lyckades jag hitta korsningen med tre mackar på samma ställe. LYCKA! Min bilkonsult (maken alltså) hade sagt att jag skulle köpa kylartätning och fylla på med. In på första macken. Stannade bilen och gick in för att köpa detta fantastiska medel som skulle rädda min bil...och min dag!!! SJÄLVKLART fanns det inget sånt på just den macken jag hade svängt in på (varför trodde jag att jag skulle ha sån tur?). Knallade över gatorna till nästa, och BINGO, där fanns det. En silverfärgad flaska med mirakelmedel för min bil...och min dag! Betalade glatt de 72:- den där pytteflaskan kostade!
Över gatorna igen, och tillbaka till bilen. Av med locket till kylaren samtidigt som jag pratar med maken i mobilen...och försöker skruva av locket på pytteflaskan. Med dagens minimobiler är det fullkomligt hopplöst att klämma fast dem mellan axel och haka, men skam den som ger sig tänkte jag och fick upp locket på flaskan så en hel del rann ut på min ljusgråa tröja. Behöver jag säga att medlet i flaskan var rött så det såg ut som om det var blod som runnit?
I med pytteflaskan i kylaren och toppa med vatten. Ta det säkra före det osäkra och ta med vatten i en flaska. Försökte halsa Pepsin jag hade köpt, men det slutade med att jag hällde ut det. Jag ville ju heeeeeeem! Fyllde på vatten i flaskan och tänkte; Nu djävlar ska jag HEM!
Tittade mig omkring och försökte luska reda på vilket håll jag skulle åka åt (ni har inte glömt att jag nämnde mitt usla lokalsinne väl?). För första gången den här dagen hade jag TUR (ja, jag skyller det baske mig inte på skicklighet i alla fall) och valde att köra åt rätt håll!!! Jag var på väg HEM!

Bilen uppförde sig hela vägen hem (duktig skitbil), och jag kunde hämta Simone. Då var klockan 13:30...
Åkte till Konsum för att handla mat till kvällen och även sköljmedel så jag kunde tvätta.
Kl 15 skulle de andra två gulliganerna hem. Paulina var lika söt och trevlig som vanligt...dvs en riktig liten skithög när hon kom hem. Skitbajsläxa hade hon ju fått...
Humöret och beteendet blev bättre när jag meddelade fröken att hon kommer att få dataförbud OCKSÅ hela veckan (ihop med kompisförbudet) om hon inte åtminstone försökte vara lite trevlig!
Ungarna gick ut och lekte, och när klockan var 17:30 ropade jag in dem eftersom maten var klar. Efter maten skulle jag försöka få lite skolarbete gjort (hade schemalagd tid på en plattform på nätet mellan kl 18 och 21), men då var ungarna fulla med ny energi (ovanpå den grymma tröttheten) så jag kunde inte ens höra mig tänka. Jag blev heligt skitförbannad på dem när de inte lyssnade när jag bad dem leka lugnare runt mig, eller gå in i lekrummet och leka. Såklart lyssnade de inte då heller, så jag skickade in dem i lekrummet, med en del hårda ord.
De lekte en kort stund, men sedan trodde jag det var Bush som kom med tunga artilleriet här. Jösses, kriget brakade loss ordentligt, och fraser som "jag ska döda dig" poppade ut ur en av fröknarnas munnar. Det är INTE ok, så nu briserade det en STOR bomb i mig. Jag verkligen beordrade dem att klä av sig och gå och lägga sig! Gud, de är skittrötta och klarar INTE av att bete sig på ett hyggligt sätt. Då får man faktiskt gå och sova! Då var klockan 19...nu är den 19:45 och de två minsta sover. Den största ligger och läser (det är helt ok för mig). Själv är jag helt väck efter den här dagen!
Maken står i evig tacksamhetsskuld till mig (gud, han skickade ju ut mig på okänd mark så jag kanske aldrig hade hittat hem igen...eller ungefär så i alla fall). Måste fundera på vad han ska få göra för att återgälda den här dagen!

Pussen & Kramen
/Ango

Födelsedagskalas

Nu har maken fyllt år. Han fyllde 25 år för 18:e gången...
I fredags morse var rätta födelsedagen och jag och Paulina väckte honom med kaffe och presenter en halvtimme innan han skulle gå upp. Munktröja, rakvatten och Knasen samlarbok var några av presenterna han fick.
På kvällen kom svärmor och fikade och grattade, och idag har hans syster med familj varit här. Kul att träffa alla, men samtidigt är det skönt när det är över.

I veckan som gått har barnen återgått till sina normala rutiner. Paulina började skolan i tisdags, Simone i onsdags och Victor började dagis i onsdags. Alla tre tyckte att det var kul att komma tillbaka och träffa sina kompisar igen.
Simone började ju förskoleklass så för hennes del var det lite extra spännande att börja. Massor av nya kompisar och nya rutiner. Lite pirrigt var det nog första dagen, men hon kom hem och sa att hade fått en ny kompis. Jättekul!

Pussen & Kramen
/Ango

Fika och lite shopping

Idag åkte jag in till "stan" för att fika med min kära kursare Jessica. Vi har inte träffats på nästan 2 månader så det var jättekul att träffas.
Var in en sväng på skolan först, innan vi gick till bokhandeln och H&M. Handlade en tröja till maken, som han får imorgon när han fyller år (Grattis älskling), och så blev det en del strumpor till barnen. Paulina fick också en necessär och en duschkräm som hon ville ha att ha med på idrotten i skolan (viktigt det där ;)).

Nu är det kväll, igen, och för tillfället är jag den enda som är hemma. Resten av familjen är hemma hos grannen. Barnen leker och maken fixar datorn. Jag valde att vara kvar hemma och bara vara själv. Jag har saknat det märker jag nu när barnen är tillbaka på dagis och skola.

Pussen & Kramen
/Ango

Jag flyttar hit!

Idag har jag en vardagsblog på blogtown.se, men jag gillar blogspot bättre, så jag flyttar hit. Vet inte om jag orkar flytta med alla inlägg från de 3 år jag bloggat, får se hur det blir. Hur som helst så kan ni i fortsättningen möta mig och min familj i vår vardag här istället!

Kram
/Ango

Äntligen vardag igen!

Får man säga så egentligen? Ja, jag tycker att det är skönt att det är vardag igen. Igår var det upprop på skolan för tjejerna. Idag började Paulina 2:an och imorgon börjar Simone förskoleklassen. Victor börjar dagis igen imorgon också. Jätteskönt för oss alla, även om vi är trötta nu när vi ska upp ett par timmar tidigare än vi är vana vid. Barnen har varit hemma i 9 veckor så de längtar efter sina kompisar nu.

Den här veckan blir det en mjukstart för barnen. Inget fritids för tjejerna och Victor är på dagis till kl 13 bara. Nästa vecka börjar det på allvar igen. Då börjar jag skolan igen, och då blir det längre dagar för barnen. Får se om det kommer bli så speciellt långa dagar om ett par veckor. Det beror på hur ansträngande kurserna känns. I och för sig så ska jag plugga 150 % och barnen är bara borta 75 % så jag har inte tagit i i överkant på deras tider den här terminen heller.

Idag är det soligt och varmt....första dagen på länge (känns det som), vilket gör att det är getingar ta mej sjutton överallt. Jag har sprungit och jagat dem inne under hela dagen. Nu har jag gett upp och stängt dörrar och fönstren är öppna med små springor bara. Det är det enda positiva när det är kallt, blåsigt och regnigt, att de jäkla getingarna inte är på hugget.

Du har väl inte missat tävlingen i min Bok- och filmblogg? Den här veckan är det en handlotion från Oriflame (Silk & Cashmere) som står på spel. Veckans tävling är öppen till söndag (24/8) kl 24.

Tiden går..."tick tack, tick tack"

Imorgon är det första "verklighetsveckan" för hösten...ja, hösten. Idag är det höst i allra högsta grad! Det är riktigt blåsigt, grått och kallt. Drog på värmen i bilen när jag åkte och handlade. Så illa är det. Det positiva är att jag kunde konstatera att värmen funkade utmärkt i bilen (köpte pärlan i juni, så jag har ju inte testat värmen ännu).

Första verklighetsveckan för hösten kommer nu ja. Det innebär att skolorna drar igång igen. Min börjar inte än på ännu en vecka, men för barnen drar det igång. Imorgon bitti (8:30) har vi utvecklingssamtal med Simone. Eller "lära-känna-samtal" heter det ju, eftersom det är premiär i skolmiljö i och med starten i förskoleklassen. Fröknarna blir 2 till antalet, men bara den ena är ny för oss, den andra har jobbat på Simones avdelning på dagis så henne känner vi väl.

Imorgon eftermiddag är det upprop för tjejerna. Vi ska samlas i Simones klassrum kl 16:30 för allmän information där, och klockan 17:00 är det allmänt upprop på skolgården för alla klasser.

På tisdag (tror jag att det är) börjar Paulina skolan igen. 2:an den här gången. På onsdag börjar Simone förskoleklassen på riktigt och Victor är tillbaka på dagis igen. Det ska bli skönt för barnen att få komma in i nya rutiner igen.

Själv ska jag ta det lugnt och ladda för mina studier den här veckan. Barnen går korta dagar (-13) så jag får lite tid till att fixa och greja en del innan vi kör igång på allvar med längre dagar.

Jag börjar mina kurser den 25/8...tror jag. Jag har sökt för att få tillgodoräkna mig en massa kurser, så eventuellt är det bara en (av 3) kurser jag börjar den 27:e. Det ska bli så skönt att komma in i vanliga vardagsrutiner igen (ja, det är konstigt, jag vet). Jag älskar mina studier och nu har barnen varit hemma i 9 veckor så även de behöver komma igång med sina vardagsrutiner igen och få träffa kompisar ordentligt (det är först sista veckan de har kunnat leka med kompisar igen).

OS har börjat med dunder och brak! Trodde jag skulle sitta mycket och titta, men jag har tittat extremt lite. Ovanligt lite för att vara mig!

Några medaljer har vi fått. Jätteroligt! Några tveksamma uppträdanden har vi haft också. Mindre kul! Aras uppträdande liknade det min 4-åring har. Jag har full förståelse för att han är arg och känner sig dåligt behandlad, men det ger en ingen rätt att bete sig hur som helst. Jag brukar alltid säga till mina barn att man får definitivt bli arg, men man får inte bli dum. Någon kanske skulle berätta det för Ara också. I min värld hade det varit en större protest att inte dyka upp till prisutdelningen alls, än att ta emot en medalj och sedan kasta den på golvet (i stil med vad min 4-åring skulle göra som sagt). Men, men nu är det som det är. Bara han är lycklig så är jag glad.

Nu: mat... Dags att fixa lunch till den hungriga familjen.

Oj, jag glömde ju: I min Bok- och filmblogg kommer jag att ha Veckans tävling varje måndag. Du kan vinna böcker och make-up/hudvårdsprodukter från Oriflame. Ny tävling varje måndag, med start imorgon. Missa inte det!

Grattis lillskruttan!

Ännu en födelsedag (det är måååånga i augusti)! Idag är det Simone som fyller hela 6 år! Grattis älskling! Tänk att det är så länge sedan du kom till oss! Minns som igår hur förlossningen gick till. Igångsättning vid lunchtid en lördag (3/8) eftersom du vägrade komma ut. Vid 23-tiden började värkarna, och en timme senare fick jag fick ringa hem till pappa och säga att det var dags (han hade nyss kommit hem och skulle gå och lägga sig). Bara att ringa farmor så hon kunde komma och ta storasyster igen.

Jag kördes ner till förlossningen och pappa kom, i elfte timmen en timme efter att jag ringt, och de hade bestämt att det skulle bli akutsnitt eftersom du inte mådde bra av mina värkar.

Kl 01:35 föddes du. Du gallskrek redan innan du kom ut ur magen, så din lungkapacitet fick vi prov på redan då. 3980 g och 51 cm Simone såg dagens ljus...för 6 år sedan!

Nu är det skoldags, förskoleklassen börjar om 2 veckor, så nu är du inte ens ett dagisbarn längre...

Grattis min stora älskling!

Grattis lillplutten!

Idag är det födelsedag! Lillplutten blir 4 år. Min bebis blir 4 år... Jösses vad tiden går. Han är ju inte någon bebis längre. Han berättar ju hela tiden hur stor han är.

Redan efter frukost blev det paket, och de innehöll mestadels bilar i olika storlekar och sorter såklart.

Ett foto på den alldeles nybakade 4-åringen (med Blixten-tshirten han fick i present på sig):

Stort grattis lillplutten!