Lika fort som jag blev sjuk, verkar jag bli frisk.
Jag började må dåligt i lördags kväll, blev hemskt trött och matt i hela kroppen. Natten till söndag kom hostan och det kändes som taggtråd som rev i bröstet varje gång jag hostade. Igår var jag jättetrött, yr i huvudet, matt i kroppen och så vidare. Idag har jag varit matt i kroppen och hemskt trött, och yr i huvudet såklart, MEN nu under eftermiddagen så har det börjat kännas bättre. Det värsta nu är luftrören. Hade jag inte slutat röka för 6 år sedan, så hade det definitivt varit höööög tid att göra det nu. Ja, så känns det alltså. Jag klarar inte att gå uppför trappen i farstun (15 trappsteg) utan att vara grymt anfådd och tungandad när jag kommer upp.
Jaja, det ska väl bli bättre hoppas jag!
Jag har glömt att berätta att Simone blev sur på mig i lördags. Hon frågade om jag kunde klippa hennes lugg. Jag sa att jag inte ville göra det just då. Det ville tydligen inte damen alls lyssna på utan tog saken i egna händer. Om det blev fint? Döm själva:
Lagom snett är det! Ni missar väl inte hennes glugg i underkäken? Hon tappade en tand, 2 fredagar i rad, och någon vecka efter att andra tanden trillat ut, såg man de permanenta tänderna sticka upp i underkäken.
Storasyrran (som är 1½ år äldre) har bara tappat 3 tänder (i underkäken) så nu är det kamp. Visserligen var Simone 4 månader när hon fick sin första tand, medan Paulina var 1 år när första kom. Det märks ju även nu när de tappar tänderna...och Paulina har 5 lösa tänder i munnen nu, så hon lär väl bara spotta ut tänder snart (den första lär ryka absolut senast imorgon).
Pussen & Kramen
/Ango