lördag 9 november 2013

Här och nu

I takt med att jobbet har blivit stressigare och det blir mer och mer att göra hemma i och med att barnen blir större och vill iväg och göra saker (vad enkelt det var när sandlådan var dagens mål), har jag insett hur viktigt det är att jag prioriterar MIG i MITT liv. Som heltidsarbetande, gift (med make som är heltidsarbetande lärare OCH egenföretagare) och fyrabarnsmor har JAG inte riktigt haft huvudrollen i mitt liv de senaste åren. Jag har inte känts så viktig för mig! Under det här året har jag (äntligen) insett att jag är den som måste leva med mig resten av mitt liv (har inte så mycket val, vilket alla andra har) och då är det lika bra att jag lever med ett mig som jag trivs med! Låter det flummigt? Jaja, det får det göra!
Folk tycker jag är lite knäpp som sticker ut på en Powerwalk klockan 22 en vardagskväll eller sticker till gymmet vid 6 en helgmorgon! Ja, det kanske jag är, men det är då, just då, som jag får vara bara mig, ingen annan. Då får jag ta ALL plats i mitt liv!  Ja, det får jag väl annars också, men just de här stunderna behöver jag inte få dåligt samvete för att jag inte gör något annat, jag kan slå bort det väldigt enkelt och fokusera på MIG! Riktig egotid helt enkelt! Jag trivs jättebra med att aktivera mig sent på kvällen eller tidigt på morgonen. Det är jag och ingen annan i hela världen, känns det som! Helt underbart!
Nu när det är så mörkt ute på min egotid, känns det extra härligt när man kliver ut från gymmet, ser hur solen kämpar och kämpar med att ta sig upp och man ser hur världen sakta, sakta vaknar. Det är vackert, tyst, stilla, men ändå så hoppingivande. Man ser en och annan hundägare som har letat sig ut för morgonkisset, ja hunden ska kissa alltså, inte ägaren hoppas jag.
När jag sitter i bilen på väg hem från gymmet och upplever det här känns livet så bra. Kroppen är lagom trött efter ett pass och man upplever den här stillheten när allt vaknar till en ny dag; då känner jag att jag skulle kunna ge mig ut på en powerwalk direkt bara för att få vara nära den här stillheten!
Men, när jag kommer hem har även mitt hus börjat vakna. De vaknar i åldersordning, med den yngsta först, så det blir att ligga i soffan och mysa och titta på barnprogram istället...men det är också helt ok sätt att bara vara i nuet på!

Pussen & Kramen /Ango
Skicka en kommentar

Ödmjukhet till livet

Ibland får vi käftsmällar som gör oss lite mer ödmjuka till livet, och de runt omkring oss. Igår fick jag en sådan! Dotter och pojkvän var ...