Fascinerande

Härom kvällen satt jag och maken och kollade på något sånt där sjukhusprogram från USA (dokumentär alltså) och jag/vi förvånades över att det på det halvtimmeslånga avsnittet visades inte mindre än 2 familjer som kommit in med förkylda bebisar. Den första bebisen var 6 veckor gammal, hade haft feber i 1 (!!!) dag och var snorig. Han var inte slö, åt som vanligt och var inte allmänpåverkad. Det var familjens första barn så självklart var de oroliga. Det som gjorde mig chockad var att läkaren drog på stort och man gjorde en lumbalpunktion...på en bebis som haft feber i 1 (!!!) dag, som åt som han skulle, bara var snorig och inte visade någon allmänpåverkan... VARFÖR? Varför ska man utsätta bebisen för något sådant? Varför ska man utsätta de oroliga (nu ännu oroligare) föräldrarna för något sådant? Det fanns ingenting som tydde på någon hjärnhinneinflammation, så en lumbalpunktion var meningslös.
Det andra fallet var en äldre bebis (4 månader eller nåt) som också var snorig och hade haft feber i 1 dag. Där konstaterade man bara förkylning och skickade hem dem igen...

Det som fascinerar mig är varför man söker läkare akut om bebisen haft feber i 1 dag, inte är allmänpåverkad eller så? Och VARFÖR gör man en lumbalpunktion när det inte finns fog för det?
Skämtade igår om att jag måste söka läkare med Axel eftersom han snorade och kändes något varmare än vanligt.

Pussen & Kramen/Ango