Anställningsseminarie

Igår var jag på ett anställningsseminarie. Det avr otroligt intressant, för det var en rejäl procedur för att anställa någon.
Allt började med att jag var på en anställningsintervju för ett tag sedan. Det var en sk snabbintervju där man hade max 15 minuter på sig, och alla fick samma 6 frågor. Efter det plockade de ut några som gick vidare till detta seminarium. När jag fick kallelsen till seminariet stod det att det var jag och sju medsökande, men vi blev bara sex personer till slut.
Det började kl 8:30 med att vi fick göra en snabbpresentation av oss själva. Direkt efter fick vi en uppgift som skulle göras enskilt för att sedan sammanställas i grupp. Så där fortsatte det hela dagen. Gruppövningar varvat med enskilda övningar och lite utfrågningar av alla de personer som satt och bedömde oss. Vi bedömdes hela dagen, även när vi var på lunch osv.
Dagen var slut ca kl 16:20 och då var vi alla lagom möra kan jag lova! Vi var rörande eniga om att dagen hade varit jobbig, men otroligt lärorik.
Nu får vi sitta och vänta på att få besked om vi blir anställda (eller vem som blir det). Vi skulle bli uppringda inom två veckor av platschefen med feedback från dagen och besked om ev. anställning. Det är bara att hålla tummarna och hoppas att jag var den som gjorde bäst ifrån mig och gjorde bäst intryck!

Pussen & Kramen/Ango

Ökänd?

Idag var jag på anställningsintervju i grannkommunen. När jag kommer in i rummet där 3, för mig okända, personer sitter, hälsar jag och sätter mig sedan på avsedd stol.
Mannen som ska hålla intervjun säger då; "Du har varit med på TV". Eh, ja, det har jag ju. "Ja, då vet vi vad du tittar på på TV, svarar jag skrattande, varpå han tittar ner i bordet och svarar "Nja, det är frugan som brukar titta". Jajaja, blev mitt svar ;). Efter att det har avhandlats sa han att han visste vem min "karl" är, eftersom han har träffat honom för många år sedan då han tjänstgjorde i vår håla. Nu är frågan om jag är "känd" eller "ökänd"? Ökade eller minskade mina jobbchanser?

Pussen & Kramen/Ango

Regnmössa?

Det regnar ute idag, och då kan man behöva något på huvudet.

Skickat från min HTC

Biblioteksfynd

Victor ville låna en film på bibblan så jag passade på att botanisera bland alla utrangerade böcker (det är mååååånga i alla kategorier just nu). Plockade snabbt på mig 5 böcker till mig och en inbunden Knasen till maken. Alla 6 böckerna gick på 12:-. Japp, de säljer ALLA böcker för 2:-/st. De flesta böcker är ju gamla utlåningsexemplar, men det finns också en hel del nya olästa böcker i smalare genrer som biblioteket fått från t ex Kulturrådet. Har ni vägarna förbi så kika in på bibblan och FYNDA!

Skickat från min HTC

Naturhistoriska museet

I söndags besökte Hufvudstaden och de äldre invånarna. Ett besök hela familjen gillade.

Skickat från min HTC

Markoolio

Vi var ju på Markoolio förra helgen. Himla rolig konsert. Jag och maken diggade lika mycket som barnen!

Skickat från min HTC

Konstant katastroftänkande?

En del människor fascinerar mig, och utmanar verkligen mitt psykologitänkande.
Jag har en vän, som ständigt curlar sin familj...av den enkla anledningen att om någon annan skulle göra sakerna, så skulle de inte göras på rätt sätt. Jag försöker få henne att ändra sitt tänk, genom att berätta hur jag tänker, hur vi gör hemma hos oss (utan att hon vet att jag försöker ändra hennes tänk). Lite har hon ändrats under det år som vi har umgåtts, men det finns mycket jobb kvar.
Idag är hon oroad för hur morgondagen ska gå. Hur ska yngsta barnet (6 år) klara sig på ett nöjesfält med en äldre släkting hela dagen? Den äldre släktingen "kan ju ingenting" (eftersom denne har 3 egna barn så måste det väl finnas någon kunskap alls tycker jag). Min vän oroar sig för hur den äldre släktingen ska klara av att bära barnets väska. Hur ska det gå med toabesök? Och hur ska det gå med karusellerna? Den äldre åker inga karuseller... Jag kommenterade det första med att "varför inte packa i en liten ryggsäck, så kan barnet bära själv?", denne är ändå 6 år (och vi pratar om astmamedicin och ett par klädesplagg, inget tungt). Jo, det var ju en bra idé, men ändå...
Toabesöken sa jag att de löser sig väl. Barnet får väl följa med på motsatta könets toa (då de två är av olika kön). Inget som inte går att lösa. "Nej, det är klart"... Och karusellerna, det är ett av landets största nöjesfält så det finns massor av karuseller som barnet kan åka helt själv. "Jasså, gör det?"...
Ibland känns det som att vissa individer gärna målar upp sig själva om oumbärliga för att känna sig behövda. Det är sorgligt, men en del människor (och oftast kvinnor) har en tendens att göra allt, utan att släppa in omgivningen/familjen och låta dem lära sig att göra saker. Visst, jag tycker också att det går snabbare att göra saker själv, ofta, eftersom det blir precis som jag vill ha det (när andra i familjen plockar ur diskmaskinen blir det ju inte "rätt"), men verför ska jag inte ge de andra chansen att lära sig, och vem har sagt att just mitt sätt är det bästa och det som är rätt?

Pussen & Kramen/Ango