ICA Skona tvättmedel

Jag håller på och testar ICA Skona tvättmedel (flytande) genom Smartson. Jag har valt att testa kulör-tvättmedlet.
Rent generellt så gillar jag inte flytande tvättmedel. De jag har testat har inte alls varit bra. Det här har jag inte testat tidigare, men vill ge det en chans i alla fall. Hittills tycker jag att det är bättre än både Via och Ariel flytande. Jag har inte sett några fläckar som inte försvunnit, bortsett från matolja på byxor (som förbehandlats med Yes diskmedel). Många pulvertvättmedel får bort även detta, men inte de flytande (konstigt)!
I det stora hela är jag i alla fall nöjd med produkten. Den håller en bra standard, är miljömärkt, finns som refill och man kan välja parfymfritt (sensitive), vilket är mycket bra (och ett krav på en seriös tillverkare idag.
Jag kommer säkert köpa det här igen, och jag kommer nog vilja testa även vittvättmedlet!

Lite uppdateringar på mammafronten...

Ja, min mamma har jag fortfarande inte haft någon kontakt med. Däremot får jag vissa rapporter från andra släktingar i Linköping, som inte heller har kontakt med henne, bara med det gruppboendet hon bor på.
Mamma gifte sig ju i januari förra året, och hade skiljt sig några månader senare. I augusti, tror jag det var, hade hon tydligen gift sig igen!!! Men säg den lycka som varar...numera är hon skild igen!!! Tydligen finns det, återigen, en ny man i hennes liv...så ja, hon är väl snart gift igen. Funderar på om hon försöker sätta något slags rekord eller nåt!
Jag trodde att hon skulle försöka smyga sig tillbaka och kontakta mig när hon hade skiljt sig igen, men det har hon inte gjort. Inte bryr jag mig om det heller. Jag tycker bara att det är så förbannat trist att efter allt som jag gått igenom genom åren, pga henne, ska behöva bli bortvald av min egen mamma. Nej, man kan inte välja sina släktingar, men man kan såklart välja bort dem. Ändå förstår jag inte hur man kan vara så avtrubbad att man väljer bort sitt egna, och enda, barn. Då är man verkligen inte intresserad! Inte för att hon var mer intresserad när jag var ett barn, men ändå.
Jag vet egentligen inte vilket som är värst...att ha henne i mitt liv, eller att inte ha henne i mitt liv. Har jag henne i mitt liv har jag dåligt samvete för att jag inte har kontakt med henne tillräckligt ofta (hon själv har aldrig varit duktig på att hålla kontakt). Nu när hon inte finns i mitt liv är jag arg på henne för att hon beter sig som hon gör! Båda sakerna är destruktiva känslor, som bara påverkar mig själv, och därför har jag en tendens att bara glömma bort att hon finns. Det är enklast så, men ibland kommer känslorna fram och jag blir heligt skitförbannad på henne!

Pussen & Kramen /Ango

Santa Maria Tex Mex pizza

Det har blivit en hel del produkttester den senaste tiden. Här är ännu en jag fick möjlighet att testa genom Smartson.
Det här är definitivt ingenting jag hade köpt själv om jag inte hade testat det först. Jo, pizzasåsen har jag sneglat på i hyllan, men inte det andra.
Det här kommer från Santa Maria, och är ett enkelt sätt att göra egna pizzor hemma. Vi testade en gång när vi fick testpaketet, och så har vi köpt det själva en gång till efter det.
Barnen tyckte det var superkul att få göra egna pizzor där man slapp stå och kladda med pizzadeg innan.
Jag tycker att bottnarna borde finnas i större storlek och i storpack. Det är 4 små bröd i en förpackning och det räcker inte långt i vår familj.
Pizza-såsen smakar som pizzeriapizzasås och den var väldigt uppskattad av barnen. Toppingen tyckte jag var ganska onödig. Den var inte speciellt god, och det var ingen i familjen som kände att de ville ha den såsen på sin pizza.
I det stora hela är det en kanonprodukt som kommer finnas hemma när det är dags för nästa "tjejfest" med hemmagjorda pizzor!


Pussen & Kramen /Ango

Produkttest

Genom Smartson fick jag chansen att testa en av de nya God morgon juicerna. Det var antingen "Inspiration strawberry" eller "Super C" (apelsinjuice med acerola). Jag valde den förstnämnda juicen.
Den här kommer bli perfekt till sommaren och jag kan se flera användningsområden för den. En riktig törstsläckare som med fruktsoda/sprite kan bli en bål, fryst blir den en supergod isglass, en uppfriskande smoothie eller bara serverad som den är. Den smakar rejält av jordgubbar (även om jag gärna hade velat ha lite mer jordgubbssmak på den) och är lite tjockare i konsistensen än vad vanlig juice är vilket gör den så användbar till annat än att bara dricka den som den är!
Gillar du jordgubbar är det här en perfekt juice att ha hemma!

Grattis mormor!

Idag skulle mormor fyllt 88 år!
Tänker på henne varje dag. Saknar henne varje dag! Värst är till storhelgerna då jag alltid skickade blommor till henne. Trots att det gått 3½ år sedan hon dog är jag fortfarande på väg in på Interfloras hemsida för att skicka iväg ett blommogram när det är jul/påsk/födelsedag/midsommar eller liknande.
Jag saknar henne så fruktansvärt mycket, men jag vet ju att hon finns med mig här i vardagen, och att hon håller ett vakande öga över oss!

Snart jul igen

Tiden rusar på och snart är det jul igen! Jag brukar inte känna så mycket julstämning inför jul, men i år dök det upp en sväng, men försvann tyvärr lika snabbt igen! Jag har ingen lust att julpyssla, pynta, baka eller ens köpa julklappar... Givetvis köper jag ändå julklappar för barnens skull! Pyntandet får barnen stå för, det tycker de är roligt. Baka, ja, det har blivit lite sådant gjort också...såklart!
På något sätt lyckas det bli jul, trots att julstämningen inte infinner sig riktigt. Jag tror ju i och för sig att det löser sig, som vanligt, när vi står där, och fixar med skinka, köttbullar och de sista klapparna den 23 december!
Det som är glädjande är att i år blir vi "många" till jul! Vi brukar fira med familjen, enbart för att slippa åka runt denna dag. Vi har däremot dörren öppen och låter alla som vi komma in på vårt firande. I år kommer min morbror, kusin och hennes dotter att komma till oss och fira. Även äldsta bonussonen kommer i år. Jätteroligt! Det betyder också att det blir lite fler barn!
I år blir det 3:e julen utan mormor. Inte för att jag har firat jul med henne varje år sedan jag flyttade från Linköping, men hon har alltid funnits där att ringa och prata med. Att planera julklapp till, att ringa på julaftonsmorgonen och önska god jul och prata lite om hur dagen kommer att bli! Kanske är det därför jularna känns lite mindre roliga numera? Min stora glädje är att julen 2008 var vi hemma hos mormor och firade jul. Jag vet att hon uppskattade det väldigt mycket, att få ha huset fullt med folk på just julafton. Det var mormors sista julafton. Jag är så tacksam för att vi valde att frångå våra principer och åkte bort denna dag. Kanske var det för att vi visste att hon inte skulle finnas kvar i evinnerlig tid?! Julen efter skulle vi också firat hos henne. Hon började planera för den redan på våren. Då frågade hon om vi skulle komma. På försommaren fixade hon min julklapp. Tyvärr fanns inte mormor kvar att kunna ge mig den. I augusti dog hon... Jag saknar henne så förbannat mycket! Nåja, julen kommer att komma i år också, även i år utan mormor, men med glädje över att hon har funnits i våra liv! Det kommer att bli en bra jul i år också!

Pussen & Kramen /Ango

Att bli mamma till sin mamma

Att bli mamma till sin mamma, var titeln på en bok av Maj Fant. Den handlade om hennes liv med sin mamma, som fick Altzeimers och tappade fotfästet mer och mer. För min del handlar det inte om Altzeimers, utan om något helt annat.
När jag var 9 år dog min pappa. Mamma blev då helt förändrad! Jag fick börja ta ansvar för mig själv. Satte jag inte väckarklockan på väckning, ja, då vaknade jag helt enkelt inte i tid för att ta mig till skolan!
Ofta var mamma borta när jag vaknade. Hon hade tagit vår lilla hund och bara gett sig av... Att jag fanns var inte något hinder för henne. Hon kunde vara borta i dagar. Inte sällan hittades hon i sängen hos någon alkoholist som hon raggat upp...eller någon gammal äcklig gubbe...
När jag var i tonåren, 14-15 år, hände det inte helt sällan att jag sket i skolan för att gå och jobba åt mamma på familjeföretaget. Var hon borta behövdes det någon annan som kunde hoppa in, och varför inte jag? Jag började också åka runt i länet och leta efter henne när hon försvann. Jag minns en gång när jag hamnade i Motala eller om det var Norrköping, där hon hade hittat någon slemmig typ hon hade rymt till. Mamma skulle hem, hon skulle ta ansvar, och hon var polisanmäld den här gången. Jag hittade lägenheten de var i, hörde att de var där inne, men de kom inte och öppnade. Jag ropade i brevinkastet att jag tänkte sitta utanför dörren tills de kom ut, för det skulle de göra förr eller senare. Efter ett tag kom mamma ut, och vi åkte hem.

Jag skällde på mamma, jag förklarade hur jag kände, jag frågade hur hon tänkte osv, men jag fick aldrig några svar.
I perioder kunde hon ha en pojkvän som det fungerade mycket bra med, och som höll henne hemma, eller planerat borta. Det var när de här förhållandena tog slut som hon satte igång igen.
När jag var 16 år, och gick i 9:an kontaktade jag, med hjälp av en kompis mamma, soc för att få hjälp. Jag behövde komma bort! Två socialarbetare kom hem till mig (mamma var på vift i vanlig ordning) och ställde frågor och tittade sig omkring. De såg inget alarmerande och de menade att jag hade min mormor 20 meter bort som hjälpte mig... Ja, visst, allt var så bra så... Det var enda gången jag hade kontakt med dem! Hur kunde de tycka att min livssituation var normal? Klart att jag klarade mig, det var inte det. Herregud, människan är fantastisk på att anpassa sig efter rådande situation, vad annat kan man göra. Det betyder ju inte att man mår bra och att allt är toppen! Nej, någon hjälp från dem med annat boende behövdes inte ansåg de!

När jag blev vuxen flyttade jag ganska snart hemifrån. Jag flyttade även utomlands under en period. Under de 2 år jag bodde utomlands, hade jag i princip ingen kontakt alls med min mamma. Jag ringde hem varje måndag, till min älskade mormor, men aldrig att jag pratade med mamma. Jag hade inget att säga till henne, och jag saknade henne inte heller.

Idag har jag själv familj, med barn, och mamma har nyligen valt att utesluta oss helt ur sitt liv. Fram till i augusti ungefär, var allt bra, sedan började hon säga att vi (alla i hennes familj/släkt) var dumma i huvudet och att hon absolut inte ville ha någon kontakt med någon av oss.
Hon gifte sig i januari i år, och i juni skilde hon sig. Igår fick jag veta att hon hade gift om sig igen, med någon annan. Det är snabba puckar när hon gör något! Genom min morbror, som är hennes gode man, fick jag veta detta (han har heller ingen kontakt med henne) och att hon säger att hon ska "ge igen" på oss. För vad?, undrar vi. För alla gånger vi hämtat hem henne från tveksamma personer? För alla gånger vi hjälp henne med fan vet vad? För alla gånger vi sett till att hon har tak över huvudet och mat på bordet? Ja, jag vet inte!
Jag saknar henne inte, inte alls, faktiskt. Hon är min mamma, men bara på pappret. Hon är inte min mamma känslomässigt. Det var min mormor som var det!
Mina barn undrar såklart varför mormor inte vill träffa dem, men jag har förklarat läget, och jag tror att de förstår ganska bra. De förstår att mormor är annorlunda och att det inte är dem det är fel på.
Min mamma har en utvecklingsstörning som gör att hon inte kan ta hand om sig själv. Hon har inget konsekvenstänkande alls. Det är här och nu som gäller för henne. Hon kan skriva och läsa hjälpligt. Räkna kan hon nästan inte alls. Hon var omyndigförklarad, tills detta togs bort, i lagen, på -80-talet. Hon bor idag på ett gruppboende och personalen där köper allt hon säger med hull och hår. De tror på allt hon säger, och bekräftar henne istället för att någon gång ifrågasätta vad hon säger.
Personalen tycker att vi kan vara hårda mot henne (när vi frågar om hon verkligen har tänkt igenom det hon fått för sig att göra nu), men de har inte levt med henne i alla år. De vet ingenting om vad hon kan, vill eller får för sig att göra. Hon har knappt bott där i 3 år ännu, och under 2½ av dessa år hade hon ett förhållande med en annan boende där, en som hon också gifte sig med (i januari). Ett bröllop som vi alla hjälpte till med, för att mamma skulle få en fin upplevelse. Nu tackar hon oss för det...
Jaja, jag sörjer faktiskt inte. Det känns som att mitt liv blir lite lättare att leva om jag inte behöver tänka på vad mamma gör och när hon kommer ge sig ut på rymmen igen! Hamnar hon i tråkigheter är det faktiskt hennes uppgift att lösa det själv nu!

Nu kanske ni förstår varför jag tycker titeln "Att bli mamma till sin mamma" passar så bra?!

Pussen & Kramen /Ango