Lite uppdateringar på mammafronten...

Ja, min mamma har jag fortfarande inte haft någon kontakt med. Däremot får jag vissa rapporter från andra släktingar i Linköping, som inte heller har kontakt med henne, bara med det gruppboendet hon bor på.
Mamma gifte sig ju i januari förra året, och hade skiljt sig några månader senare. I augusti, tror jag det var, hade hon tydligen gift sig igen!!! Men säg den lycka som varar...numera är hon skild igen!!! Tydligen finns det, återigen, en ny man i hennes liv...så ja, hon är väl snart gift igen. Funderar på om hon försöker sätta något slags rekord eller nåt!
Jag trodde att hon skulle försöka smyga sig tillbaka och kontakta mig när hon hade skiljt sig igen, men det har hon inte gjort. Inte bryr jag mig om det heller. Jag tycker bara att det är så förbannat trist att efter allt som jag gått igenom genom åren, pga henne, ska behöva bli bortvald av min egen mamma. Nej, man kan inte välja sina släktingar, men man kan såklart välja bort dem. Ändå förstår jag inte hur man kan vara så avtrubbad att man väljer bort sitt egna, och enda, barn. Då är man verkligen inte intresserad! Inte för att hon var mer intresserad när jag var ett barn, men ändå.
Jag vet egentligen inte vilket som är värst...att ha henne i mitt liv, eller att inte ha henne i mitt liv. Har jag henne i mitt liv har jag dåligt samvete för att jag inte har kontakt med henne tillräckligt ofta (hon själv har aldrig varit duktig på att hålla kontakt). Nu när hon inte finns i mitt liv är jag arg på henne för att hon beter sig som hon gör! Båda sakerna är destruktiva känslor, som bara påverkar mig själv, och därför har jag en tendens att bara glömma bort att hon finns. Det är enklast så, men ibland kommer känslorna fram och jag blir heligt skitförbannad på henne!

Pussen & Kramen /Ango