söndag 28 juni 2015

Dagarna går

Dagarna går och det känns som att det blir fler och fler dagar som är bra. Man hinner åtminstone tänka tanken på att det blir fler och fler bra dagar innan det smäller till igen. Igår var en sådan dag.
Allt var jättebra (ja, så bra det kan vara för någon med depression och ångest) hela dagen, och så på kvällen kom bakslaget. Helt plötsligt, utan förvarning var hen nere i en svacka och vi förstod ingenting. Hen var uppenbart ledsen och satte sig vid köksbordet. Det var uppenbart att hen grät, men på frågan "Hur är det?" var svaret hela tiden "Bra". Det kunde ju vem som helst se att det inte var...
Hen begav sig ut, själv kl 21:30. Jag åkte iväg, i bil, för att leta. Vi vill inte att hen är ute själv på helgkvällarna, när hen mår dåligt!
Jag hittade hen efter 30 minuter ungefär, och frågade om hen ville ut och åka bil. Det ville hen, så hen hoppade in i bilen och vi styrde kosan mot Katrineholm, enligt våra nya rutiner. En kaffe och vatten i DT:n på McDonald's blev det innan vi styrde hemåt igen.
Under bilturen var hen som vanligt. Hen var ledsen, inte arg, vilket gjorde att det gick att prata. Vi pratade om mycket och hen sa att hen inte ville berätta vad som gjort att hen blev ledsen. Jag försökte förklara att hen absolut inte behövde berätta, vi kan inte tvinga till det, utan att hen fick berätta precis så lite eller mycket hen ville. Vi lyssnar på allt, oavsett mängd!
Jag berättade också varför vi åker ut och letar efter hen, och hen förstod. Vidare berättade jag att jag skulle vilja hitta en stödgrupp till föräldrar med barn/ungdomar med psykisk ohälsa för att få prata med andra i samma/liknande situation. Hen sa att hen skulle vilja hitta en stödgrupp för ungdomar med psykisk ohälsa. Båda har vi sökt, men inte funnit. Det finns många grupper för barn/ungdomar med föräldrar som lider av psykisk ohälsa.
Är det någon som känner till någon stödgrupp enligt det vi söker?


Pussen & Kramen /Ango

Inga kommentarer:

Populära inlägg