Semesterdags

Äntligen är den här! Sista arbetsdagen innan semestern! Att den bara är halv är ett extra plus!
Det ska bli jätteskönt med semester, men samtidigt känner jag lite ångest inför det. Med allt som varit med psykisk ohälsa den senaste tiden, och ett nytt utbrott igår, där allt var nej och semesterplaner inte dög om de inte gick till t ex Spanien, vilket inte är något alternativ. Det känns inte kul att gå på semester och känna att man är "tvungen" att ha varje dag planerad med spännande aktiviteter för att hålla det ena barnet nöjt. Semester för mig är att inte ha några planer, att ta dagen som den kommer, att bara vara, rekreation. Att ha en massa planer och inrutade scheman är bara stressande för mig, och jag känner ångest inför hela semestern redan innan den ens har börjat.
Nästa vecka är ett möte på BUP inbokat, med läkare den här gången för att diskutera medicinering. Hoppas att de kan presentera ett mirakelpiller...
Jag och barnet åkte ut vår vanliga runda igår kväll. Vi pratade mycket, och vi kom in på hens ovilja till att vårdpersonal ska vara män. Hen vill under inga omständigheter träffa manliga läkare/psykologer/sjuksköterskor etc. Hen vill helst inte ens ha manliga lärare i skolan. Vi pratade om vad detta kunde bero på, speciellt som jag märker så tydligt att hen får taggarna utåt när hens pappa kommer hem. Hen berättade att hen hade svårt även med sina småbröder. Hen kunde inte svara på varför, och självklart kan man inte låta bli att fundera på vad detta kan bero på. Var kommer aggen mot män ifrån? Hen bedyrade att det aldrig har hänt något som kan vara orsaken, och jag får väl lita på det. Jag bad hen prata om det på BUP, och helst redan nästa gång det är en samtalskontakt. Ännu en sak som hen behöver hjälp med!


Pussen & Kramen /Ango