Ibland räcker inte föräldrarnas kärlek och omsorg till för att skapa en trygg tillvaro för ett barn. Inte heller utbildning eller erfarenhet är till hjälp. Ibland mår barnet så dåligt att det är bortom föräldrarnas kontroll.
Att se sitt barn sluta sig inom sig, att höra barnet säga att ingen bryr sig, att hen inte vill leva, att hen bara vill vara själv och hatar sina föräldrar, då är det svårt som förälder att stå trygg och stadig och försöka hjälpa. Då är det svårt att försöka uppbåda tillräckligt mycket styrka för att orka hantera resten av vardagen, resten av livet. Att inte ramla ihop av trötthet, sorg, maktlöshet, kräver enormt mycket.
Psykisk ohälsa har ingen enkel lösning, det finns inte ett piller att ta, en snabb behandling eller en operation att utföra, för att lindra eller bota. Det är en långsam process, en process som vi (efter 13 år) bara är i början av.
När ens barn mår så dåligt att man vet att hen är en potentiell fara för sig själv, att då ringa 112 och be om handräckning från polis för att få hen till vård, det är nog det svåraste och värsta man kan göra. Nu har jag gjort det! Jag har bett om polis, jag har bett om ambulans. Tyvärr, eller som tur är, hann de inte fram, utan fick åka på annat akutare larm. Vi fick vår situation under en mindre kontroll. Senare bad hen själv om att få åka akut för att få hjälp.
Är du ung och mår psykiskt dåligt, är det ingen idé att tro att du ska få hjälp en söndagskväll. Den hjälpen går bara att få vardagar, i princip under kontorstid. Att förklara för barnet att vi har suttit och väntat i 2 timmar helt i onödan, det finns ingen hjälp att få idag, det kräver igen massor av styrka som jag inte vet var jag kan uppbåda längre, men ändå klarar jag det. Jag förklarar alternativen som jag fått förklarade per telefon.
Alternativen var vuxenpsyk och en bedömning och troligen bli hemskickad därifrån, eller åka hem och bli uppringd morgonen efter av ett akutteam och sedan få en akuttid på förmiddagen samma dag.
Med tanke på hur otroligt dåligt vår framtid mår, är det konstigt att man inte har satsat på vård även på helger.
Vår kamp går vidare! Idag är en ny dag, en dag som ingen av oss vet hur den kommer se ut. Det jag vet är att det är ännu en dag som jag måste vara stark, måste vara en trygg klippa att luta sig mot, en person som måste fatta beslut, kanske såna som är riktigt obekväma när någon mår dåligt.
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
måndag 8 juni 2015
När någon mår dåligt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Hej, jag heter Ann-Charlotte, och jag är medberoende! Jag har vetat väldigt länge att jag är medberoende, men först nu har jag kunnat säga ...
-
Då var det onsdag igen! Jösses, vad fort veckorna går! Igår var jag prao i ettan. Var med Simone i skolan från morgonen till lunch. Ville se...
-
Victor är fortfarande hemma och är sjuk. Han verkade ganska bra igår kväll, men så fort kvällen kommer så blir han riktigt dålig. Igår kväll...
2 kommentarer:
Hej! Hoppas ni får hjälp. Vuxenpsyk är annars väldigt bra. När vi flyttade hit och ett av våra barns adhd medicin strulade med biverkningar hjälpte dem oss. Så tveka inte att åka in dit. Kram till er!
Känner dessvärre igen mig lite grand. Det är tufft. Stor kram!
Skicka en kommentar