Första samtalet från skolan

Igår eftermiddag ringde maken hem och berättade att en av Victors fröknar hade ringt honom. Anledningen till det var att Victor och hans bästa kompis hade försvunnit från skolan igår. Det hade letats och letats efter dem, men de hade inte setts till. Efter ett bra tag var man på väg att ringa polisen, eftersom de var väldigt oroliga på skolan. Då kom killarna fram. De hittades väldigt nära en väg, som ligger ca 150 m från skolan.
Lärarna hade pratat med Victor och kompisen och berättat att de varit väldigt oroliga. Båda killarna hade förstått allvaret.
Jag pratade med Victor och förklarade hur otäckt det hade varit om hans fröknar hade ringt hem till mig och berättat att han var borta. Vilken födelsedagspresent det hade varit... Han förstod och lovade att inte göra om det.
Nu tror inte jag att de drog iväg för att hitta på bus, utan att de lekte och inte tänkte på att de kom längre och längre bort från skolgården. Där de går i skolan just nu (medan deras riktiga skola saneras efter översvämningen under julhelgen) finns det underbar natur som inbjuder till lek. Det är lite skog (inget stort för oss vuxna, men tillräckligt spännande för barnen såklart) och öppnar gräsmarker. Killarna hade lekt i skogen och på så vis hamnat långt borta. Därför märkte de inte heller att det var dags att gå in från rasten.
Ja, nu gick det ju bra, till slut, men jag förstår att de var oroliga på skolan innan killarna hittades. Eftersom ingen av dem är kända för att hitta på bus och galna upptåg så förstod även fröknarna att det var en olycka. Därmed inte sagt att det inte är allvarligt för det!
Eftersom första samtalet från skolan kom redan i förskoleklassen är det väl bara att vänta sig många fler genom åren!

Pussen & Kramen/Ango