Idag är det 1½ år sedan mormor dog! Helt otroligt vad fort tiden har gått, samtidigt som det känns som det bara sniglat sig fram.
Trots att jag börjat vänja mig vid att inte höra hennes röst eller träffa henne, så kan jag fortfarande vara på väg till telefonen för att ringa henne och berätta eller fråga något. Varje gång jag kommer på att jag inte kan ringa henne känns det lika tungt.
1½ år av oändlig sorg och saknad har passerat, och just idag när det även är min födelsedag, känns det inte lika viktigt att fira min dag, som att sitta en stund och reflektera över livet...
Pussen & Kramen/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Kl 10:18, efter ett tufft snitt, var lilla Axel född. 50 cm lång och 3350 g tung var han. -
För en tid sedan köpte jag boken Virka amigurami: små glädjespridare av Mia Bengtsson. Jag hade sett massor av bilder på dessa små virkade f... -
Idag är vi barnvakt till bonusbarnbarnet Joel, 6 månader. Det är första gången vi är barnvakt till honom, så gissa om det har varit halvt sl...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar