Idag är det 1½ år sedan mormor dog! Helt otroligt vad fort tiden har gått, samtidigt som det känns som det bara sniglat sig fram.
Trots att jag börjat vänja mig vid att inte höra hennes röst eller träffa henne, så kan jag fortfarande vara på väg till telefonen för att ringa henne och berätta eller fråga något. Varje gång jag kommer på att jag inte kan ringa henne känns det lika tungt.
1½ år av oändlig sorg och saknad har passerat, och just idag när det även är min födelsedag, känns det inte lika viktigt att fira min dag, som att sitta en stund och reflektera över livet...
Pussen & Kramen/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Jag vet inte vem, men någon har klättrat upp på vår balkong och vandaliserat fönstren. Balkongen förresten, personen har även vandaliserat k...
-
Paulina sa att jag var tvungen att virka mat nu, så de kan leka med det. Här är det en jordgubbe. Alltid en start! -
Jag fick möjligheten att buzza Zalve, en salva som är såläkande. Den skyddar såret och påskyndar läkningen. Den kan även hjälpa akneproble...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar