Idag är det 1½ år sedan mormor dog! Helt otroligt vad fort tiden har gått, samtidigt som det känns som det bara sniglat sig fram.
Trots att jag börjat vänja mig vid att inte höra hennes röst eller träffa henne, så kan jag fortfarande vara på väg till telefonen för att ringa henne och berätta eller fråga något. Varje gång jag kommer på att jag inte kan ringa henne känns det lika tungt.
1½ år av oändlig sorg och saknad har passerat, och just idag när det även är min födelsedag, känns det inte lika viktigt att fira min dag, som att sitta en stund och reflektera över livet...
Pussen & Kramen/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Jag har två nummer (obläddrade) av Kreativ stickning som jag lottar ut till er, då jag fått dubbelt upp av just de här. Den ena tidningen (... -
Äntligen drar tjejsnack igång igen. Tidigare hade jag det på min hemsida, men den har jag lagt ner tills vidare, får se om den kommer tillb...
-
Jaha, då var höstlovet slut och idag var det dags för dagis och skola igen. Trots ett antal sovmornar nu, så hade barnen inte så svårt att g...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar