Idag är det 1½ år sedan mormor dog! Helt otroligt vad fort tiden har gått, samtidigt som det känns som det bara sniglat sig fram.
Trots att jag börjat vänja mig vid att inte höra hennes röst eller träffa henne, så kan jag fortfarande vara på väg till telefonen för att ringa henne och berätta eller fråga något. Varje gång jag kommer på att jag inte kan ringa henne känns det lika tungt.
1½ år av oändlig sorg och saknad har passerat, och just idag när det även är min födelsedag, känns det inte lika viktigt att fira min dag, som att sitta en stund och reflektera över livet...
Pussen & Kramen/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Idag fick vi kattungar! Jag misstänkte imorse att det var på gång och fixade iordning en låda till Flisan. Hon hoppade i den direkt. Tyvärr ...
-
Flera gånger under året har jag skrivit att jag har fått vara med och "buzza" olika produkter. Det har varit anti-rynkkräm, duschk... -
Paulina är hemma från skolan idag för att vila huvudet lite. Eftersom det är måndag, brydde jag mig inte om att ringa och göra en sjukanmäla...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar