Geocatching

Idag har vi gjort vår premiär inom geocatching!  Geocatching är något jag har varit nyfiken på en tid, men känt att det har varit "krångligt och svårt"...
Igår laddade jag ner en app, och upptäckte att det här verkade ju vara busenkelt. Idag gick alltså jag, Axel och Simone ut på en "skattjakt" för att hitta vårt första fynd.
Lite letande blev det för att jag först inte riktigt förstod hur appen fungerade, men så såg jag något som hängde i ett träd...Vår skatt!  Det var lite klurigt att få ner den, men det gick och nu har vi loggat vårt första fynd!
Det här var något som verkligen funkar för en hel familj.  Med en 4 åring var det dessutom extra tacksamt att prata om skattjakt!

Ett stort delmål

Idag är det min namnsdag. ..men det är inte det som känns stort idag, utan det faktum att jag har nått ett av mina stora delmål idag. Det har tagit,  nästan på dagen, 11 månader att nå hit. Den sista tiden har varit extremt långsam och seg, men nu är jag på gång!
Det uppnådda delmålet? 
-20 kg!
Nu är det bara resten kvar!

Kursantagning

Förra veckan kom beskedet om antagningen till höstens kurser. Jag var antagen till mitt första- och sistahandsval.  Båda är kurser på 15 HP.  Det gjorde att jag valde att tacka ja till mitt föratahandsval;  hälsopedagogik. De tre kurserna på 7,5 hp vardera stod jag som reserv på. Den som jag stod närmast på var jag som 223 reserv. Det känns inte som att det var så goda chanser att komma in på dem.
Det ska bli jätteroligt att börja studera i höst igen. Jag kommer att jobba heltid även fortsättningsvis.
Jag hoppas att kursen ska ge mig en del matnyttigt för mig själv, men även för en sak som jag har funderat på att kanske ägna mig åt i framtiden.

Kurs hit och kurs dit

Den här veckan spenderade jag tisdag till torsdag i Stockholm för att utbilda mig lite.
När man inte är van vid att sitta och matas med information, blir man väldigt trött. Första dagen höll jag på att somna på föreläsningen. Inte bra! Visserligen var det kanske inte superintressant det som avhandlades, då det kändes som sådant jag kunde redan.
Det bästa med att åka på utbildning är EGENTIDEN! Att bo på hotell, och inte kunna göra något åt att barnen gnäller, hela familjen försover sig (japp, det gjorde de redan samma dag som jag åkte) osv. Det är bara jag och mitt alter ego! Att dessutom åka på utbildning till Stockholm på våren/försommaren är helt underbart! Stockholm visar sig från sin bästa sida!
Med en tonårsdotter hemma hade jag såklart en liten shoppinglista med mig. En affär som tydligen är viktig när man är 13 år (när man redan kan Hollister, typ) är Brandy Melville. Det var bara att hitta butiken och shoppa. Fascinerades över dess "rena" plagg. Det var vitt, svart och grått. Enkla modeller, utan en massa konstiga tryck. Kläder som även jag tyckte var snygga. Nu var ju det mesta i "One size" och den storleken var XS/S typ. Inte riktigt min storlek! Lyckades hitta 2 olika toppar till donnan hemma, som hon fick!
Nästa ställe på shoppinglistan var Lush. Det här är en affär helt i min smak! Bra produkter, utan att testa på djur, utan att stoppa i en hel massa kemikalier som skadar oss och vår miljö. Dessutom kan man välja att skänka pengar till välgörenhet, eller rättare sagt köpa en produkt där pengarna går till välgörenhet! Det här är något som jag verkligen gillar! Jag shoppade först till donnan för närmare 400:-, och hann springa in och handla till mig själv också innan tåget hem åkte! Jag fick vid båda köptillfällena med mig prover på produkter ur deras sortiment. Det är ju ett alldeles suveränt säljknep! Pga proverna jag fick första dagen var jag "tvungen" att gå tillbaka och handla till mig själv ;).
Något som slog mig efter besöken i de här två butikerna var; Personalen! Här var det unga, söta tjejer i 18-20-årsåldern som arbetade. Det de hade gemensamt var sin otroliga serviceinriktning! Jag fick en otrolig hjälp i båda affärerna, och hade nästan en personal shopper med mig! Jag blev sedd som en betydelsefull person! Precis som det ska vara! Här har man gjort grymt bra rekryteringar och hittat personal som verkligen trivs med det de gör! En stor eloge till dem! Det bidrog ju såklart till att jag gärna ville spendera lite pengar hos dem!

Pussen & Kramen /Ango

När människor blir fanatiska...

Jag tycker det är så fascinerande att se hur människor förändras när de hittar just din "religion". Ett typexempel är i en facebookgrupp som jag är med i. Den handlar om LCHF, och jag gick med för att få lite tips och recept helt enkelt.
Vissa personer i gruppen är helt rabiata och ondgör sig ofta över andras levnadsval när det gäller just kosten. Människor som väljer att räkna kalorier är "mindre vetande" och borde inte få gå lösa, och andra som äter enligt LCHF, men som kanske tar en cola zero ibland, eller (hemska tanke) något med kolhydrater i, de är minsann inga "LCHF-are".
Varför blir man så här? Jag äter LCHF för att det funkar bra för mig. Min kropp funkar inget vidare med kolhydrater, men allas kroppar är inte så. En del kroppar funkar utmärkt med kolhydrater, men inte med kalorier i större utsträckning. Kan man inte bara konstatera att det som funkar bra för mig kanske inte funkar för någon annan?
Jag har testat mycket i viktminskningssyfte, och kost som är låg på kolhydrater är det enda som fungerar för mig. Det betyder inte att jag utesluter minsta kolhydrat. Jag äter inte ris, pasta, bröd (mjölprodukter), eller rotfrukter. Jag kan däremot ta en liten kaka någon gång, eller rent av en liten tårtbit. Inget jag får dåligt samvete för! Inte heller bryr jag mig om vad någon annan äter. Vad andra äter är inget som påverkar mig, så varför skulle jag lägga mig i. Och varför skulle någon annan lägga sig i vad jag äter...och varför?!
I nämnda grupp har flera berättat att de tycker att det är så svårt att förklara för omgivningen att de äter LCHF. Varför har jag aldrig riktigt förstått. Kanske för att jag aldrig råkat ut för problemet själv?!
Jag har mest konstaterat att jag äter LCHF, och folk har varit nöjda med det svaret. Kanske är det för att jag inte gör någon sak av det? Kanske för att omgivningen inte kunde bry sig mindre över vad jag väljer att stoppa i munnen?
En annan sak som jag märkt i den här gruppen (med många fanatiker) är att man gärna ondgör sig över andra "mindre vetande" människor. Någon skrev att den hade fått en fråga om vad LCHF var för något. Detta vållade en diskussion som i det stora hela gick ut på att de som inte visste vad LCHF var för något, de var ju inte speciellt bildade.
Om människor blir så här fanatiska över mat, är det inte konstigt att de blir rejält fanatiska när det gäller makt/religion!


Pussen & Kramen /Ango

Det börjar ju bli lite tjatigt nu...

För lite mer än 1 månad sedan var jag och hela familjen på en hamburgerrestaurang och handlade mat som vi valde att ta med hem. När vi kom hem upptäckte vi att det fattades en del saker som vi hade beställt. Eftersom det är 1,5 mil till restaurangen valde vi att inte åka tillbaka för att be om det de hade missat att stoppa ner, utan jag mailade till deras kundsupport (som vi brukar göra). Efter några dagar fick jag brev från den lokala restaurangen, där de bad om ursäkt och skickade kompensation. Jag tyckte att det var lite konstigt att jag inte fick svar på mitt mail, men de skickade ju kompensation så jag visste att de hade läst det.
Lite mer än 1 månad senare fick jag ett svar på mitt mail! Det var den lokala restaurangen som svarade på mailet och bad om ursäkt...och skickade kompensation! Det här var i fredags eller lördags.
Igår fick jag ett nytt svar på mitt mail...nu från kundsupporten på huvudkontoret. De bad om ursäkt och skulle skicka kompensation...
Det känns som att vi har blivit kompenserade nu! Kanske ska jag maila och "klaga" på att de kompenserar för mycket...för att få ännu mer kompensation ;).
Undrar om de har bytt datasystem, eller vad som hänt eftersom mitt mail hängt med från den 9 februari och svaras på nu, från två ställen! Funderar på om massor av mail har kommit in nyligen i deras brevlåda igen, så det är därför det svaras igen!


Pussen & Kramen /Ango

En galnings upptåg

Ja, det är väl det man kan kalla det, antar jag. Någon annan skulle se det som en utmaning såklart. Jag har idag lovat att jag och några jobbarkompisar ska köra halvklassikern. Det ska vara klart inom 2 år. Jag känner att det är lika bra att sätta igång och träna direkt. Jag har inte simmat på flera år, hatar att cykla och har aldrig åkt skidor! En galnings upptåg! Nåja, envis är jag ju, och det är väl lagom att börja med att ha vårruset som mål för våren!

Pussen & Kramen /Ango