Semester

Första semesterveckan är gjord, och jag måste säga att det inte har varit mycket till en njutbar semester så långt! För mycket negativt har hänt!
Redan första dagen, fick jag ett telefonsamtal från min morbror att min moster, den äldsta, hade dött under natten.
Hon var utvecklingsstörd och bodde på ett gruppboende, dit vi ska idag för att städa ur hennes rum. Ett par dagar senare fick jag veta att en person som är nära familjen mått så dåligt att hen skurit sig själv. En händelse som påverkat familjen väldigt mycket, på olika sätt!
Psykisk ohälsa är hemsk, vidrig, och går inte att se eller förutspå. Jag lever mitt bland den dagligen, vilket påverkar min egen psykiska hälsa såklart!
Jag har aldrig varit så nära den där berömda väggen som jag varit under våren. Då hade jag knappt näsan över vattenytan, men har nu fått den över vattnet, men det är inte så mycket mer. Jag märker att min hjärna inte är kapabel att göra fler saker samtidigt. Tidigare har jag inte haft några problem med att hålla en konversation samtidigt som jag läser t ex. Det klarar jag definitivt inte av idag. Läser jag, stängs öronen och jag har inte en aning om vad någon har sagt. Jag har blivit som min man!


Det har ju hänt en del positivt också. Min äldsta dotter har kommit in på sitt förstahandsval på gymnasiet och hon har fått sommarjobb på McDonald's. Jag brukar ju säga att hon har ketchup i blodet och därför trivs bra där (vilket hon gör). Hon är schemalagd i princip 2 dagar/vecka, men de 2 veckor som har gått sedan hon fick sin köksutbildning, har hon jobbat 6 dagar/vecka, eftersom de har ringt eller att hon själv har tagit extrapass. Det är oftast korta pass, runt 4 timmar, men de gör henne gott! Hon blir tröttare i kroppen och hinner inte tänka så mycket, vilket gör att ångesten håller sig nere! Inte enbart negativa saker som händer alltså!


Pussen & Kramen /Ango

Hova ekologisk ost från Arla

Jag fick möjlighet att prova en ekologisk ost från Arla. Man kunde välja mellan Tidan (23 % fett) och Hova (28 % fett). Jag valde Hova, då det var högre fettprocent i den.
Osten är mild, men ändå smakrik. Smaken är en blandning mellan Hushållsost och Billinge. Den milda smaken gör att osten den passar till hela familjen.
Osten passar lika bra på skorpor till eftermiddagsfikat som på smörgåsar till frukosten.

Mugcake från Dr. Oetker

Jag har haft förmånen att få testa mugcake från Dr Oetker genom Smartson. Vi har testat dessa tidigare, men mindre lyckat resultat. Nu testade jag dessa igen, men inte heller nu tycker jag att de är särskilt lyckade. Jag föredrar att göra egna, från grunden.
Det är självklart otroligt smidigt att kunna göra dessa med bara en påse pulver och lite mjölk, men det smakar syntetiskt och det blir inget bra resultat. Enligt anvisningen på påsen ska man köra kakan på 800 W i 1 minut i mikron. Detta funkar inte. Det är fortfarande rinnigt i mitten. Jag har testat olika muggar och till slut även en skål för att det förhoppningsvis ska bli bättre resultat, men har inte lyckats.
Smakmässigt är den med citron helt ok, de andra gillar jag inte.
Fotot är taget från Smartsons hemsida, och där ser kakorna riktigt goda ut. Jag kan lova att resultatet inte ens är i närheten av det som visas på bilden...

Pussen & Kramen /Ango

Begravning

Idag var det dags för begravning av mamma.
Jag och Paulina åkte ner till Linköping för att delta. En liten, men tapper skara, fanns på plats för att hedra mamma vid sista vilan.
Nu är det över! Äntligen!

Livets gång

Den 19 december, sen eftermiddag, kom ett samtal från en sjuksköterska som vårdat mamma. Mamma som låg inlagd i nästan 1 månad på urologen, och skrevs ut den 7 december till hemmet, hade rasat i sin sjukdom, och han ville upplysa om att nu var sista chansen att träffa henne levande. Det var nu beslutet skulle fattas.
Beslutet fattades av sig självt egentligen.  Axel hade vattkoppor och Roger hade själv åkt in till akuten för ett befarat revbensbrott. Jag kunde inte sätta mig i bilen och åka de nästan 2 timmarna till Linköping.
På natten kom nästa samtal, vid 1 - tiden hade mamma somnat in, helt lugnt och stilla.
Jag kände ingenting! Kände ingen sorg, ingen tomhet, ingenting! Det gör jag fortfarande inte, trots att jag försöker. Jag känner mest synd om henne. Att hon inte visste bättre än att välja det liv hon valde. Att hon valde bort mig under alla år! Att hon valde bort sina barnbarn! En riktig förlust för henne.
Jag har valt att helt stå utanför när det gäller begravning och allt sånt. Hon var gift, jag hade aldrig träffat hennes man, och jag vill inte klampa in i något. Jag har bara meddelat att han får ordna med allt som han vill ha det om han vill. Vill han ha min hjälp finns jag, men annars kommer jag att stå bredvid och vara passiv. Jag är inte heller intresserad av någon bouppteckning eller något arv (vilket ändå inte skulle bli aktuellt), utan vill låta hennes man ta allt.
Begravningen är om två veckor, och den kommer jag att delta på. Jag vill låta henne få ett värdigt slut trots allt!

4 dagar kvar till julafton

Då var det bara fyra dagar kvar till julafton. Det lär väl knappast bli någon vit jul i år (heller).

Länge sedan sist

Livet rullar på i 180 och det saktar aldrig ner. Vissa saker får stryka på foten, och bloggen är väl det första som ryker...
Livet med psykisk ohälsa fortsätter. Det är bättre, men långt ifrån bra. Mediciner har gjort mirakel och vi har har fått en öppnare och självständigare tjej. Den har inte hjälpt hela vägen, utan ångesten finns kvar och skolan är det som blir lidande. Den här terminen skulle hon gå i skolan 3 dagar/vecka, men inte ens det har hjälpt! Ny konferens imorgon för att titta på vad vi ska göra. Vilka ämnen som ska tas bort!

För drygt 1 vecka sedan fick jag veta att min mamma ligger på sjukhus. Troligen cancer på eller i urinblåsan och njurar som inte fungerade efter operationen. Riktigt dålig var hon då. Min första tanke var att åka och hälsa på henne, men så tänkte jag på hur hon har valt bort mig, oss. Valde att inte åka. Pratade länge med hennes gode man och fick en del svar på sjukdomsbilden. Valde att avvakta. Under hela tiden har det bara funnits en tanke; Vilket beslut kan jag leva med om hon dör imorgon? Att jag har svalt stoltheten och åkt? Att jag var fortsatt stolt och inte åkte? Det handlar helt och hållet om mig själv, inte om mamma. För någon som inte känner mig, låter det nog fruktansvärt, men hade ni växt upp med henne så hade ni med största sannolikhet tänkt likadant!
För att skydda mig själv, antar jag, har jag knappt ägnat henne en tanke de senaste 2 åren. Jag vet inte var hon bor, vet inte vem hon är gift med, har inte ens skickat ett grattiskort till henne på hennes födelsedag! Orkar inte ta in henne i mitt liv igen!

Mitt i allt det här, kämpar min egna kropp. Stressymptomen blir bara fler. Jobbet är ju heller ingen dans på rosor! Diffusa smärtor i armar och axlar är bara en del. Kronisk trötthet, trögtänkthet och en mage som skriker ut symptom på stressmage är andra. Måste stanna upp, lyssna inåt snart...NU! Väntar bara på semestern som väntar om 1 månad! Lång härlig semester, som ett jullov ungefär! Då ska jag bara vara...hoppas jag!

Pussen & Kramen /Ango