Den senaste tiden har jag blivit påmind om hur skört och bräckligt livet är. Det började med att min faster dog pga blodförgiftning i april. Visst, hon hade passerat 80 års ålder så det var väl inte så väldigt chockerande egentligen. I maj fick vi veta att en bekant som var gravid med första barnet, förlorade dottern i plötslig fosterdöd när hon var i v 26-27.
I juni förlorade en kollega sin son under förlossningen, och häromdagen fick vi besked om att barnens kusin som fick sin dotter, 2 månader för tidigt i juni, hade förlorat dottern. Allt har gått jättebra under tiden på neo, och en vecka efter att de hade skrivits ut och kommit hem, förlorar de dottern.
Livet är så skört, och ingenting kan tas för givet! Att min faster dog, ja, det var egentligen inte oväntat, men de tre som förlorat sina barn, där livet ryckts bort innan det ens har börjat, det är inte rätt.
Jag hoppas verkligen att det inte blir med dödsfall nu, ett i månaden räcker gott och väl!
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Idag fick vi kattungar! Jag misstänkte imorse att det var på gång och fixade iordning en låda till Flisan. Hon hoppade i den direkt. Tyvärr ...
-
Då var det onsdag, och halva påsklovet har redan gått. Inte ett dugg vettigt har vi gjort under lovet, bortsett från att vi har tagit det lu...
-
Jag har under en tid funderat på att starta en drömblogg, dvs en dröm där jag skriver om mina drömmar. Jag drömmer så sjukt och heltokigt fö...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar