Igår kom det ett mail från en av Paulinas lärare. Jag höll på att bli tokig när jag läste det. Det var inte innehållet som jag reagerade på, utan på hur det var skrivet. Ingen hälsningsfras, vilket i min värld är "common sense", konstiga meningar, särskrivning och ingen avskedsfras.
Jag kräver faktiskt mer av en lärare och dennes språkkunskaper. De ska ändå lära barnen språk, även om man inte är språklärare.
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
torsdag 23 april 2015
Kemi lärare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Hade ett underbart mjukt och härligt garn som jag inte visste riktigt vad jag skulle göra med. Så kom en granne med en stickbilaga som fanns...
-
Jag har en knöl på min vänstra underarm som jag har haft i flera år. Jag har aldrig funderat på om den kan vara farlig, utan bara utgått frå...
-
Vissa dagar lever ungarna ENBART för att göra livet surt för varandra, och för mig såklart! Idag är en sån dag! De har tjafsat och bråkat i ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar