Igår kom det ett mail från en av Paulinas lärare. Jag höll på att bli tokig när jag läste det. Det var inte innehållet som jag reagerade på, utan på hur det var skrivet. Ingen hälsningsfras, vilket i min värld är "common sense", konstiga meningar, särskrivning och ingen avskedsfras.
Jag kräver faktiskt mer av en lärare och dennes språkkunskaper. De ska ändå lära barnen språk, även om man inte är språklärare.
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
torsdag 23 april 2015
Kemi lärare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Nu har Axel varit vaken sina 2 timmar och börjar äntligen bli trött igen. För några minuter sedan kom Victor upp till oss och sa "God m...
-
På torsdag blir Axel hela 1 månad gammal, och trots att han har funnits hos oss så "länge" så känns det fortfarande overkligt att ...
-
Idag är det 6 månader sedan den där söndagsmorgonen när jag fick det där samtalet från mamma, där hon meddelade att mormor hade dött! Helt ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar