Igår kom det ett mail från en av Paulinas lärare. Jag höll på att bli tokig när jag läste det. Det var inte innehållet som jag reagerade på, utan på hur det var skrivet. Ingen hälsningsfras, vilket i min värld är "common sense", konstiga meningar, särskrivning och ingen avskedsfras.
Jag kräver faktiskt mer av en lärare och dennes språkkunskaper. De ska ändå lära barnen språk, även om man inte är språklärare.
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
torsdag 23 april 2015
Kemi lärare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Nu får man väl konstatera att hösten är här. Det var bara 3,6 °C imorse när jag kollade. Det har visserligen inte varit någon frost ännu, me...
-
Jag känner att jag bloggar väldigt dåligt just nu, och det beror på att orken faktiskt tryter lite. Det finns så himla mycket jag vill göra,...
-
Ja, precis så känner jag för min dotter! Trots, eller kanske tack vare, sitt mående är hon stark. Hon vågar prata om sitt mående...för den...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar