Igår kom det ett mail från en av Paulinas lärare. Jag höll på att bli tokig när jag läste det. Det var inte innehållet som jag reagerade på, utan på hur det var skrivet. Ingen hälsningsfras, vilket i min värld är "common sense", konstiga meningar, särskrivning och ingen avskedsfras.
Jag kräver faktiskt mer av en lärare och dennes språkkunskaper. De ska ändå lära barnen språk, även om man inte är språklärare.
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
torsdag 23 april 2015
Kemi lärare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Ja, nu har vi väl varit sjuka hela bunten ett tag. Simone är den som är friskast, och har inte "nyinsjuknat" sedan hon var sjuk fö...
-
Idag är jag trött och seg, och känner mig fruktansvärt asocial och omotiverad. Mycket beror på att jag blev så förbannad på maken igår. Han ...
-
Jag var alltid nöjd med maten i vår skola när jag var liten. Variationen var bra, maten var vällagad (lagades på plats på vår skola) och man...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar