Igår kom det ett mail från en av Paulinas lärare. Jag höll på att bli tokig när jag läste det. Det var inte innehållet som jag reagerade på, utan på hur det var skrivet. Ingen hälsningsfras, vilket i min värld är "common sense", konstiga meningar, särskrivning och ingen avskedsfras.
Jag kräver faktiskt mer av en lärare och dennes språkkunskaper. De ska ändå lära barnen språk, även om man inte är språklärare.
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
torsdag 23 april 2015
Kemi lärare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Hej, jag heter Ann-Charlotte, och jag är medberoende! Jag har vetat väldigt länge att jag är medberoende, men först nu har jag kunnat säga ...
-
Lugnet har lagt sig, och nu är vardagen som vardag igen. Det har ju varit lite annorlunda nu när vi flyttat. Dagarna har inte sett ut som va...
-
Igår eftermiddag ringde maken hem och berättade att en av Victors fröknar hade ringt honom. Anledningen till det var att Victor och hans bäs...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar