Igår kom det ett mail från en av Paulinas lärare. Jag höll på att bli tokig när jag läste det. Det var inte innehållet som jag reagerade på, utan på hur det var skrivet. Ingen hälsningsfras, vilket i min värld är "common sense", konstiga meningar, särskrivning och ingen avskedsfras.
Jag kräver faktiskt mer av en lärare och dennes språkkunskaper. De ska ändå lära barnen språk, även om man inte är språklärare.
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
torsdag 23 april 2015
Kemi lärare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Kl 10:18, efter ett tufft snitt, var lilla Axel född. 50 cm lång och 3350 g tung var han.
-
Det finns ännu en sak som retar gallfeber på mig, och det är när föräldrar envisas med att curla sina barn! Vi har ett rejält exempel i min ...
-
Den har tavlan bad jag att få efter mormor. Jag har alltid älskat den, men hade lite svårt att hänga upp den direkt när jag fick den. Nu har...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar