Det regnar ute idag, och då kan man behöva något på huvudet.
Skickat från min HTC
fredag 29 juli 2011
torsdag 28 juli 2011
Biblioteksfynd
Skickat från min HTC
tisdag 26 juli 2011
Naturhistoriska museet
Skickat från min HTC
Markoolio
Skickat från min HTC
Konstant katastroftänkande?
En del människor fascinerar mig, och utmanar verkligen mitt psykologitänkande.
Jag har en vän, som ständigt curlar sin familj...av den enkla anledningen att om någon annan skulle göra sakerna, så skulle de inte göras på rätt sätt. Jag försöker få henne att ändra sitt tänk, genom att berätta hur jag tänker, hur vi gör hemma hos oss (utan att hon vet att jag försöker ändra hennes tänk). Lite har hon ändrats under det år som vi har umgåtts, men det finns mycket jobb kvar.
Idag är hon oroad för hur morgondagen ska gå. Hur ska yngsta barnet (6 år) klara sig på ett nöjesfält med en äldre släkting hela dagen? Den äldre släktingen "kan ju ingenting" (eftersom denne har 3 egna barn så måste det väl finnas någon kunskap alls tycker jag). Min vän oroar sig för hur den äldre släktingen ska klara av att bära barnets väska. Hur ska det gå med toabesök? Och hur ska det gå med karusellerna? Den äldre åker inga karuseller... Jag kommenterade det första med att "varför inte packa i en liten ryggsäck, så kan barnet bära själv?", denne är ändå 6 år (och vi pratar om astmamedicin och ett par klädesplagg, inget tungt). Jo, det var ju en bra idé, men ändå...
Toabesöken sa jag att de löser sig väl. Barnet får väl följa med på motsatta könets toa (då de två är av olika kön). Inget som inte går att lösa. "Nej, det är klart"... Och karusellerna, det är ett av landets största nöjesfält så det finns massor av karuseller som barnet kan åka helt själv. "Jasså, gör det?"...
Ibland känns det som att vissa individer gärna målar upp sig själva om oumbärliga för att känna sig behövda. Det är sorgligt, men en del människor (och oftast kvinnor) har en tendens att göra allt, utan att släppa in omgivningen/familjen och låta dem lära sig att göra saker. Visst, jag tycker också att det går snabbare att göra saker själv, ofta, eftersom det blir precis som jag vill ha det (när andra i familjen plockar ur diskmaskinen blir det ju inte "rätt"), men verför ska jag inte ge de andra chansen att lära sig, och vem har sagt att just mitt sätt är det bästa och det som är rätt?
Pussen & Kramen/Ango
Jag har en vän, som ständigt curlar sin familj...av den enkla anledningen att om någon annan skulle göra sakerna, så skulle de inte göras på rätt sätt. Jag försöker få henne att ändra sitt tänk, genom att berätta hur jag tänker, hur vi gör hemma hos oss (utan att hon vet att jag försöker ändra hennes tänk). Lite har hon ändrats under det år som vi har umgåtts, men det finns mycket jobb kvar.
Idag är hon oroad för hur morgondagen ska gå. Hur ska yngsta barnet (6 år) klara sig på ett nöjesfält med en äldre släkting hela dagen? Den äldre släktingen "kan ju ingenting" (eftersom denne har 3 egna barn så måste det väl finnas någon kunskap alls tycker jag). Min vän oroar sig för hur den äldre släktingen ska klara av att bära barnets väska. Hur ska det gå med toabesök? Och hur ska det gå med karusellerna? Den äldre åker inga karuseller... Jag kommenterade det första med att "varför inte packa i en liten ryggsäck, så kan barnet bära själv?", denne är ändå 6 år (och vi pratar om astmamedicin och ett par klädesplagg, inget tungt). Jo, det var ju en bra idé, men ändå...
Toabesöken sa jag att de löser sig väl. Barnet får väl följa med på motsatta könets toa (då de två är av olika kön). Inget som inte går att lösa. "Nej, det är klart"... Och karusellerna, det är ett av landets största nöjesfält så det finns massor av karuseller som barnet kan åka helt själv. "Jasså, gör det?"...
Ibland känns det som att vissa individer gärna målar upp sig själva om oumbärliga för att känna sig behövda. Det är sorgligt, men en del människor (och oftast kvinnor) har en tendens att göra allt, utan att släppa in omgivningen/familjen och låta dem lära sig att göra saker. Visst, jag tycker också att det går snabbare att göra saker själv, ofta, eftersom det blir precis som jag vill ha det (när andra i familjen plockar ur diskmaskinen blir det ju inte "rätt"), men verför ska jag inte ge de andra chansen att lära sig, och vem har sagt att just mitt sätt är det bästa och det som är rätt?
Pussen & Kramen/Ango
lördag 16 juli 2011
fredag 15 juli 2011
måndag 11 juli 2011
Ny TV
Skickat från min HTC
måndag 4 juli 2011
Blåbär
Skickat från min HTC
lördag 2 juli 2011
Skitdagar
Det är konstigt att det är likadant varje år. Varje år är de första dagarna i juli en pina. Jag känner mig nere och så fort jag är ensam kommer tankarna och tårarna. I år är det 30 år som det har varit så här. 30 år utan pappa. 30 år sedan den där söndagen när det där förbannade telefonsamtalet kom. 30 år av sorg. 30 år av saknad.
Jag älskar dig, pappa!
Skickat från min HTC
Jag älskar dig, pappa!
Skickat från min HTC
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)