Svartsjuka vänner?

Ibland blir jag lite fundersam på människor.
Jag har en granne som jag umgåtts med, sporadiskt, sedan min familj flyttade till det här huset för snart 8 år sedan. Hon har nog varit mer på tåget för en vänskap än vad jag har varit, men självklart har vi fikat ihop och även ätit middagar och firat en del storhelger tillsammans.  Självklart har jag ändå värdesatt hennes vänskap.
Sedan några veckor tillbaka är kontakten näst intill bruten med henne. Jag har märkt att hon är avståndstagande och skulle hon vara ute när jag kommer, går hon in. Funderade först på vad det berodde på, och det enda som jag kunde komma på var att jag har pratat mycket med en annan granne, en kvinna som kommit att bli ett bra stöd för mig just nu. Vi har inte umgåtts tidigare, och pratar bara när vi ses ute på gården. Jag vet att granne A (kan vi kalla den första kvinnan som jag berättade om) och granne B (som vi kallar den jag senast berättade om) inte har någon kontakt direkt. Granne A hälsar knappt om jag står och pratar med granne B t ex.
Efter de senaste veckornas icke-kontakt med granne A (hon brukar ofta komma och knacka på och vill fika annars) har jag kommit fram till att det måste bero på svartsjuka från granne A. Jag har spenderat för mycket tid med granne B...
Jag har också idag fått veta att granne A ska flytta. Det fick jag veta för att jag hörde att hennes dotter berättade det för en annan granne...
Kul att känna att man är populär 😂

Ljusare dagar

Första veckan på semestern har gått och den har gått ganska bra, förvånansvärt bra faktiskt.
Vi har varit på ett nytt besök på BUP,  och träffade en läkare den här gången.  Hen fick en ny ångestdämpande medicin utskriven. En medicin som inte har samma hangover-effekt som den tidigare. Hen fick även en depressionsdämpande medicin som ska ätas varje dag. Hen har ätit en halv tablett i 3 dagar (ska bli 1 tablett efter 1 vecka, och kan komma att bli 2 innan styrkan är anpassad). Vi märker redan skillnad. Hen är med på dagarna, gör saker, kommunicerar med oss. Tidigare stängde hen in sig på sitt rum, inte de här dagarna.
Hen och jag har varit ute på 10 mils långa åkturer på kvällarna för att hen ska komma till ro och somna. Vi har vår rutt, som blir 11,5 - 12 mil, men igår tog vi en ny rutt som säkert blev närmare 17 mil. Tröttsamt att köra,  framför allt sent på kvällen, men är det det som krävs för att hen ska må lite bättre så är det det vi får göra. Lite härligt med egentid är det ju såklart också!
Nästa vecka ska hen träffa psykologen för samtal och då märker vi lite mer hur medicinen har fungerat.  Jag hoppas innerligt att det bara blir bättre nu!

Att må dåligt när andra mår dåligt

Idag är en av två dagar på året som jag alltid mår dåligt. Jag blir orolig i kroppen flera dagar i förväg, och så kommer nedstämdheten som ett brev på posten den 5:e juli varje år. Jag vill bara vara själv, bara vara! Att detta skulle hända i en familj med 4 barn, är såklart omöjligt så jag försöker varje år att klara dagen så bra det bara går. Ibland går det lite bättre än andra år. I år går det lite sämre. Mycket beror på att jag har en "hen" som mår psykiskt dåligt, och som anser sig ha patent på dåligt mående. Hen vill gärna styra alla semesterplaner utifrån eget intresse. Att andra skulle ha andra åsikter är inte intressant, för hen mår ju dåligt...
Idag klarar jag inte av att hantera något av det här. Redan vid lunch fick jag nog av att bli ropad på. Jag försökte hålla mig undan familjen. På eftermiddagen tyckte hen att ingen brydde sig om hen, och gick upp på sitt rum och titta i taket. Jag blev ombedd, som vanligt, att gå upp och prata med hen. Jag försökte en stund, men kände bara ilska mot hen, och gick därför ner igen. Ingen idé att försöka prata när jag känner att jag inte kan ta det på en bra nivå.
För en gångs skull gick maken upp och pratade med hen. Hen sa att hen reagerade på att jag hade blivit irriterad på förmiddagen och sagt att jag inte ville ha semester längre. Han menade att det inte var ok. Jag kan förstå hur han menar, men jag vill inte riktigt ha semester. Att hela tiden gå på tå, för att hen inte ska flippa ur, det är ingen semester, varken för mig eller för de andra barnen. Idag känns dessutom allt som en börda. En dag då jag inte ens orkar med mig själv, utan bara vill lägga mig och sova, och vakna om nån vecka igen!
Nu har hen barrikarderat sig på sitt rum, och jag orkar inte riktigt ens bry mig om det!
En skitdag fortsätter...

Semesterdags

Äntligen är den här! Sista arbetsdagen innan semestern! Att den bara är halv är ett extra plus!
Det ska bli jätteskönt med semester, men samtidigt känner jag lite ångest inför det. Med allt som varit med psykisk ohälsa den senaste tiden, och ett nytt utbrott igår, där allt var nej och semesterplaner inte dög om de inte gick till t ex Spanien, vilket inte är något alternativ. Det känns inte kul att gå på semester och känna att man är "tvungen" att ha varje dag planerad med spännande aktiviteter för att hålla det ena barnet nöjt. Semester för mig är att inte ha några planer, att ta dagen som den kommer, att bara vara, rekreation. Att ha en massa planer och inrutade scheman är bara stressande för mig, och jag känner ångest inför hela semestern redan innan den ens har börjat.
Nästa vecka är ett möte på BUP inbokat, med läkare den här gången för att diskutera medicinering. Hoppas att de kan presentera ett mirakelpiller...
Jag och barnet åkte ut vår vanliga runda igår kväll. Vi pratade mycket, och vi kom in på hens ovilja till att vårdpersonal ska vara män. Hen vill under inga omständigheter träffa manliga läkare/psykologer/sjuksköterskor etc. Hen vill helst inte ens ha manliga lärare i skolan. Vi pratade om vad detta kunde bero på, speciellt som jag märker så tydligt att hen får taggarna utåt när hens pappa kommer hem. Hen berättade att hen hade svårt även med sina småbröder. Hen kunde inte svara på varför, och självklart kan man inte låta bli att fundera på vad detta kan bero på. Var kommer aggen mot män ifrån? Hen bedyrade att det aldrig har hänt något som kan vara orsaken, och jag får väl lita på det. Jag bad hen prata om det på BUP, och helst redan nästa gång det är en samtalskontakt. Ännu en sak som hen behöver hjälp med!


Pussen & Kramen /Ango