Kurs hit och kurs dit

Den här veckan spenderade jag tisdag till torsdag i Stockholm för att utbilda mig lite.
När man inte är van vid att sitta och matas med information, blir man väldigt trött. Första dagen höll jag på att somna på föreläsningen. Inte bra! Visserligen var det kanske inte superintressant det som avhandlades, då det kändes som sådant jag kunde redan.
Det bästa med att åka på utbildning är EGENTIDEN! Att bo på hotell, och inte kunna göra något åt att barnen gnäller, hela familjen försover sig (japp, det gjorde de redan samma dag som jag åkte) osv. Det är bara jag och mitt alter ego! Att dessutom åka på utbildning till Stockholm på våren/försommaren är helt underbart! Stockholm visar sig från sin bästa sida!
Med en tonårsdotter hemma hade jag såklart en liten shoppinglista med mig. En affär som tydligen är viktig när man är 13 år (när man redan kan Hollister, typ) är Brandy Melville. Det var bara att hitta butiken och shoppa. Fascinerades över dess "rena" plagg. Det var vitt, svart och grått. Enkla modeller, utan en massa konstiga tryck. Kläder som även jag tyckte var snygga. Nu var ju det mesta i "One size" och den storleken var XS/S typ. Inte riktigt min storlek! Lyckades hitta 2 olika toppar till donnan hemma, som hon fick!
Nästa ställe på shoppinglistan var Lush. Det här är en affär helt i min smak! Bra produkter, utan att testa på djur, utan att stoppa i en hel massa kemikalier som skadar oss och vår miljö. Dessutom kan man välja att skänka pengar till välgörenhet, eller rättare sagt köpa en produkt där pengarna går till välgörenhet! Det här är något som jag verkligen gillar! Jag shoppade först till donnan för närmare 400:-, och hann springa in och handla till mig själv också innan tåget hem åkte! Jag fick vid båda köptillfällena med mig prover på produkter ur deras sortiment. Det är ju ett alldeles suveränt säljknep! Pga proverna jag fick första dagen var jag "tvungen" att gå tillbaka och handla till mig själv ;).
Något som slog mig efter besöken i de här två butikerna var; Personalen! Här var det unga, söta tjejer i 18-20-årsåldern som arbetade. Det de hade gemensamt var sin otroliga serviceinriktning! Jag fick en otrolig hjälp i båda affärerna, och hade nästan en personal shopper med mig! Jag blev sedd som en betydelsefull person! Precis som det ska vara! Här har man gjort grymt bra rekryteringar och hittat personal som verkligen trivs med det de gör! En stor eloge till dem! Det bidrog ju såklart till att jag gärna ville spendera lite pengar hos dem!

Pussen & Kramen /Ango

När människor blir fanatiska...

Jag tycker det är så fascinerande att se hur människor förändras när de hittar just din "religion". Ett typexempel är i en facebookgrupp som jag är med i. Den handlar om LCHF, och jag gick med för att få lite tips och recept helt enkelt.
Vissa personer i gruppen är helt rabiata och ondgör sig ofta över andras levnadsval när det gäller just kosten. Människor som väljer att räkna kalorier är "mindre vetande" och borde inte få gå lösa, och andra som äter enligt LCHF, men som kanske tar en cola zero ibland, eller (hemska tanke) något med kolhydrater i, de är minsann inga "LCHF-are".
Varför blir man så här? Jag äter LCHF för att det funkar bra för mig. Min kropp funkar inget vidare med kolhydrater, men allas kroppar är inte så. En del kroppar funkar utmärkt med kolhydrater, men inte med kalorier i större utsträckning. Kan man inte bara konstatera att det som funkar bra för mig kanske inte funkar för någon annan?
Jag har testat mycket i viktminskningssyfte, och kost som är låg på kolhydrater är det enda som fungerar för mig. Det betyder inte att jag utesluter minsta kolhydrat. Jag äter inte ris, pasta, bröd (mjölprodukter), eller rotfrukter. Jag kan däremot ta en liten kaka någon gång, eller rent av en liten tårtbit. Inget jag får dåligt samvete för! Inte heller bryr jag mig om vad någon annan äter. Vad andra äter är inget som påverkar mig, så varför skulle jag lägga mig i. Och varför skulle någon annan lägga sig i vad jag äter...och varför?!
I nämnda grupp har flera berättat att de tycker att det är så svårt att förklara för omgivningen att de äter LCHF. Varför har jag aldrig riktigt förstått. Kanske för att jag aldrig råkat ut för problemet själv?!
Jag har mest konstaterat att jag äter LCHF, och folk har varit nöjda med det svaret. Kanske är det för att jag inte gör någon sak av det? Kanske för att omgivningen inte kunde bry sig mindre över vad jag väljer att stoppa i munnen?
En annan sak som jag märkt i den här gruppen (med många fanatiker) är att man gärna ondgör sig över andra "mindre vetande" människor. Någon skrev att den hade fått en fråga om vad LCHF var för något. Detta vållade en diskussion som i det stora hela gick ut på att de som inte visste vad LCHF var för något, de var ju inte speciellt bildade.
Om människor blir så här fanatiska över mat, är det inte konstigt att de blir rejält fanatiska när det gäller makt/religion!


Pussen & Kramen /Ango