Ödmjukhet till livet

Ibland får vi käftsmällar som gör oss lite mer ödmjuka till livet, och de runt omkring oss. Igår fick jag en sådan!
Dotter och pojkvän var i Stockholm på dejt, och de körde hem sent på natten. Pga saker i min ryggsäck, kan jag inte sova ordentligt innan alla jag älskar är där de ska vara. Så var det även natten till igår. Genom appen Zenly kunde jag se att de var på väg hem från Stockholm, men hade nog råkat köra fel, för de var på fel motorväg. Efter en stund kunde jag se att de var på rätt igen, och att de var ca 8 mil hemifrån. Några minuter efter att jag har tittat, ringer min mobil (klockan var då 4:45), och jag ser att det är Paulina som ringer. Hon berättar att de har krockat! Jag frågar var de är, hur hon mår, hur Benjamin mår. Hon säger att ingen är skadad, och att de har kört på en älg, som låg skadad på vägen.  Jag hör Benjamin prata i telefonen i bakgrunden, och Paulina säger till honom att han ska ringa 112.
Paulina säger plötsligt att hon har ont i nacken, har svårt att stå, och jag märker att hon börjar bli chockad. Jag säger åt henne att sätta sig ner bredvid vägen, vilket hon säger att hon ska göra. Jag uppmanar henne också att följa med ambulans för kontroll. Jag avslutar samtalet och gör mig redo för att åka in till sjukhuset i Eskilstuna, då det är dit de kommer föras.
Benjamins mamma ringer också, och hon är väldigt uppriven, och vi kommer överens om att de ska avvakta hemma.
Jag åker in till Eskilstuna, och håller kontakt med Benjamin, som berättar att de ska lastas i ambulans att föras in, och hans mamma, som säger att de är på väg i alla fall, och även maken som är hemma och är orolig.
Efter en stund kommer ambulansen med blåljus, och efter avrapporteringen fick jag komma in i traumarummet och träffa dem. Paulina togs omhand av traumateamet, medan Benjamin satt bredvid på en stol och såg uppgiven ut! Jag började med att ge honom en kram och gick sedan fram till Paulina för att visa att jag var på plats.
Paulina har inga skador annat än att hon har hon i nacken. Därför väljer man att bara röntga nacken. Vi fick stanna i ca 10 timmar för observation och träff med flertalet läkare innan hon fick okej att åka hem. Röntgenbilden finns det ett litet frågetecken på. Det kan vara en liten spricka i en nackkota, men det kan också bara vara något som blivit när datorn satt ihop alla röntgenbilderna. 3 läkare hade tittat på plåten, akutläkare, kirurg och ortoped, men de kommer även ta upp bilden idag för att titta på den och bedöma den i team idag på morgonen.
Benjamin sa att han inte hade ont igår, men på kvällen kom det fram att han hade börjat få ont i nacke och ländrygg. Efter konsultation med 1177 bestämdes det att han ska åka in till akuten idag, för att kollas upp ordentligt.
Jag är så tacksam att det gick som det gick, och att Benjamin hade sinnesnärvaro att försöka få undan bilen från vägen. Annars kanske nästa bil hade kört in i dem istället för älgen.
Jag är också så förbannad på den idiot som körde på älgen först, och lämnade den skadad över vägen, inte tog sitt förbannade ansvar och rapporterade olyckan. Hade hen gjort det, kanske den här olyckan hade kunnat undvikas! Någon har orsakat stor smärta till personer jag älskar, och skulle jag få veta vem den personen är, skulle den definitivt önska att den hade kört bil på en annan planet istället för på E20, den morgonen!