På Svt har det börjat en serie som heter "30 liv i veckan". Titeln syftar till hur många som dör pga självmord varje vecka.
Serien leds av Anne Lundberg och Sofia Helin, och de möter personer som på ett eller annat sätt kommit i kontakt med självmord; föräldrar som mist barn, personer som levt med självmordstankar, psykologer och terapeuter bland annat.
Jag har precis sett det första avsnittet, och det var så befriande att titta på. Anne och Sofia är mjuka och lugna och för så fina samtal med varandra och de personer de möter i programmet. Det är sakligt och sorgligt om vartannat, men på ett naturligt sätt. Det känns som att man har tänkt på varje persons integritet och kliver inte över några gränser som gör att det blir ett vältrande i andras olycka och sorg.
Att lyssna på vad som sägs kändes som något jag behövde just nu. Jag behövde få höra att jag faktiskt gör rätt som bemöter självmordstankar, att jag gör rätt som är där och "stör" i ångesten, trots att jag blir avvisad gång på gång.
Att leva mitt i psykisk ohälsa påverkar alla. Ibland vet jag inte hur jag ska orka fortsätta, hur jag ska hitta styrkan, men på något obegripligt sätt kommer det krafter som gör att jag orkar ett tag till. I programmet säger de "man måste må bra själv för att orka hjälpa någon anhörig som mår dåligt", och så är det. Men det är svårt att må bra när ens barn mår så dåligt att det funderar på självmord. Hur ska man kunna må bra då? Då är det bara alla överlevnadsinstinkter som gäller och på något sätt skydda sitt barn.
Serien är i tre delar och del ett har precis sänts. Det är ett viktigt ämne som berättas och hanteras, så därför är det viktigt att så många som möjligt ser det!
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
lördag 22 april 2017
fredag 7 april 2017
I nöden prövas vännen
Ja, man brukar ju säga så; i nöden prövas vännen, och det är väl precis det som hänt i Sverige idag! En förmodad terrorhandling i centrala Stockholm, mitt under bästa shoppingtid en fredagseftermiddag. Fruktansvärt det som har hänt och mina tankar går till de drabbade. Även jag känner personer som indirekt är drabbade, då de befann sig nära händelsen. Ändå är de inte skadade och de kunde ta sig därifrån.
Civilsamhället började omedelbart visa sin styrka efter händelsen och människor började visa vilka som var vänner. Många, många har ställt upp på olika sätt för människor de aldrig har träffat tidigare. Det är så fantastiskt att se hur alla dessa människor ställer upp för andra, på de sätt de kan. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något, och det är helt klart bevisat idag!
Civilsamhället började omedelbart visa sin styrka efter händelsen och människor började visa vilka som var vänner. Många, många har ställt upp på olika sätt för människor de aldrig har träffat tidigare. Det är så fantastiskt att se hur alla dessa människor ställer upp för andra, på de sätt de kan. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något, och det är helt klart bevisat idag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Populära inlägg
-
Hej, jag heter Ann-Charlotte, och jag är medberoende! Jag har vetat väldigt länge att jag är medberoende, men först nu har jag kunnat säga ...
-
Då var det onsdag igen! Jösses, vad fort veckorna går! Igår var jag prao i ettan. Var med Simone i skolan från morgonen till lunch. Ville se...
-
Victor är fortfarande hemma och är sjuk. Han verkade ganska bra igår kväll, men så fort kvällen kommer så blir han riktigt dålig. Igår kväll...