Första semesterveckan är gjord, och jag måste säga att det inte har varit mycket till en njutbar semester så långt! För mycket negativt har hänt!
Redan första dagen, fick jag ett telefonsamtal från min morbror att min moster, den äldsta, hade dött under natten.
Hon var utvecklingsstörd och bodde på ett gruppboende, dit vi ska idag för att städa ur hennes rum. Ett par dagar senare fick jag veta att en person som är nära familjen mått så dåligt att hen skurit sig själv. En händelse som påverkat familjen väldigt mycket, på olika sätt!
Psykisk ohälsa är hemsk, vidrig, och går inte att se eller förutspå. Jag lever mitt bland den dagligen, vilket påverkar min egen psykiska hälsa såklart!
Jag har aldrig varit så nära den där berömda väggen som jag varit under våren. Då hade jag knappt näsan över vattenytan, men har nu fått den över vattnet, men det är inte så mycket mer. Jag märker att min hjärna inte är kapabel att göra fler saker samtidigt. Tidigare har jag inte haft några problem med att hålla en konversation samtidigt som jag läser t ex. Det klarar jag definitivt inte av idag. Läser jag, stängs öronen och jag har inte en aning om vad någon har sagt. Jag har blivit som min man!
Det har ju hänt en del positivt också. Min äldsta dotter har kommit in på sitt förstahandsval på gymnasiet och hon har fått sommarjobb på McDonald's. Jag brukar ju säga att hon har ketchup i blodet och därför trivs bra där (vilket hon gör). Hon är schemalagd i princip 2 dagar/vecka, men de 2 veckor som har gått sedan hon fick sin köksutbildning, har hon jobbat 6 dagar/vecka, eftersom de har ringt eller att hon själv har tagit extrapass. Det är oftast korta pass, runt 4 timmar, men de gör henne gott! Hon blir tröttare i kroppen och hinner inte tänka så mycket, vilket gör att ångesten håller sig nere! Inte enbart negativa saker som händer alltså!
Pussen & Kramen
/Ango
