Igår kom det ett mail från en av Paulinas lärare. Jag höll på att bli tokig när jag läste det. Det var inte innehållet som jag reagerade på, utan på hur det var skrivet. Ingen hälsningsfras, vilket i min värld är "common sense", konstiga meningar, särskrivning och ingen avskedsfras.
Jag kräver faktiskt mer av en lärare och dennes språkkunskaper. De ska ändå lära barnen språk, även om man inte är språklärare.
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
torsdag 23 april 2015
Kemi lärare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Idag är vi i Globen för att kolla på finalen av schackfyran. Vi är ju inte ensamma precis.
-
det här är världens bästa Senap. Gillar du stark Senap ska du hålla utkik efter den här på en marknad nära dig. Den säljs i en "ostvagn...
-
De senaste månaderna har saknaden efter mormor varit alldeles enorm! Jag har behövt henne så mycket, behövt få prata med henne, få höra he...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar