Det är konstigt att det är likadant varje år. Varje år är de första dagarna i juli en pina. Jag känner mig nere och så fort jag är ensam kommer tankarna och tårarna. I år är det 30 år som det har varit så här. 30 år utan pappa. 30 år sedan den där söndagen när det där förbannade telefonsamtalet kom. 30 år av sorg. 30 år av saknad.
Jag älskar dig, pappa!
Skickat från min HTC
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Idag är vi i Globen för att kolla på finalen av schackfyran. Vi är ju inte ensamma precis.
-
det här är världens bästa Senap. Gillar du stark Senap ska du hålla utkik efter den här på en marknad nära dig. Den säljs i en "ostvagn...
-
De senaste månaderna har saknaden efter mormor varit alldeles enorm! Jag har behövt henne så mycket, behövt få prata med henne, få höra he...
1 kommentar:
Vet inte riktigt vad jag skall säga mer än beklagar... Sorgen går aldrig över, man bara lär sig att leva med den - sägs det. Men, att det inte alltid är lika "lätt".
Kram
J
Skicka en kommentar